Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Svensk media vs fotbollsfans

Alltför sällan läser jag om feta tifon och stämningsfulla tillställningar. Alltför ofta läser jag om bråk och vandalisering. Tröttsamt? Skojar du?! Det finns inte ord för hur trött jag är på att läsa om hur dessa ”huliganer” dödar svensk fotboll. Med ”huliganer” menar jag samtliga fotbollsfans som engagerar sig i sporten. Svensk media i samarbete med svensk polis och ett fåtal bråkstakar har gjort ett jättejobb i att klargöra detta för Lasse, 47, fästmön Eva, 46 och sonen Kalle, 10. En stor eloge till media för att dem visat att det är möjligt att vinkla i princip vad som helst och manipulera i stort sett vem som helst. En ännu större hyllning till den svenska poliskåren som klargjort för oss dödliga att maktmissbruk är ett bra komplement till kukförstoring. Och sist men inte minst, tack till alla kategori C-supportrar, den enda gruppen jag själv väljer att kalla huliganer, för att ni fått Lasse, 47 att springa iväg med Kalle,10 när stora, farliga jag kommer sjungandes med en öl i handen och en halsduk runt halsen. Jag är farlig, akta er Lasse & Co. Här kommer en engagerad fotbollssupporter. Oj, förlåt. Jag menade såklart en våldsam huligan.

Svensk media, sluta med författandet och syssla med artiklar och krönikor istället. Testa att skriva om något nytt vetja. Exempelvis om hur svenska supportrar inte sällan får arenor att gunga och folk att sjunga. Eller kanske om hur dessa supportrar i stunder får den mest inbitne britten att känna sig hemmastad?

Vad jag menar är att det börjar göra ont att vara en del av den hand som föder svensk fotboll. Sluta bitas idioter!

Annonser


Lämna en kommentar

José Luis Chilavert

Före detta paraguyansk landslagsmålvakt. Intressant? Inte särskillt men vänta bara. Chilavert var nämligen inte som alla andra målvakter. Hans offensiva kvalitéter vid fasta situationer gjorde honom väldigt unik. 62 mål lyckades han spotta in under sin aktiva karriär. 62 mål! Hyffsat facit för en målvakt?! Hans framgångar ledde till att han under tre tillfällen fick ta emot priset som världens bästa målvakt. Han var, innan han passerades av brassen Rogerio Ceni, den målvakt som gjort flest mål genom tiderna.

Chilavert var även känd för sitt hätska temperament. Han hamnade ofta i kontroverser med spelare, något som exempelvis den brasilianske legendaren Roberto Carlos fick känna på under kvalet till VM 2002. Efter att ha spottat mot Carlos hävdade Chilavert att han blivit utsatt för rasistiska påhopp och hån samtidigt som han menade att han hade fått utstå hårda ord från resten av brassarna som ska ha hävdat att han var den svaga länken i det paraguyanska landslaget. Jaja, nog om det. Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om de skandaler som Chilavert varit inblandad i men jag väljer att nöja mig här då jag anser att det är svårt att avgöra sanningshalten i allt som sägs och skrivs.

Chilavert representerade under sin professionella karriär ett par klubbar i Argentina och Urugay. Dessutom spelade han för Strasbourg i Frankrike och Real Zaragoza i Spanien. Han gjorde 74 framträdanden i landslaget och åtta mål. Fyra av dessa gjordes under kvalet till VM 2002.

Anledningen till att jag valde att skriva om denna ”rubrikernas man” vet jag faktiskt inte. Jag kom helt enkelt att tänka på honom trots att jag knappt sett honom spela.  Värd att minnas? Onekligen!

Chilavert, frispark mot Spanien


1 kommentar

Livefotboll vs chipsfotboll

Nuförtiden snackas det mycket om konkurrensen mellan livefotboll och TV-soffan. Vissa anser att fotboll upplevs bäst live medan det finns andra som hävdar att det går lika bra att följa matcherna på TV. Min åsikt är klar, det finns inget härligare än att kolla fotboll live. Särskilt kul är det givetvis när man sympatiserar med något av lagen.

Du går upp, tar en kopp kaffe, läser tidningen. Eller nej, nu ljög jag faktiskt. Du läser ”sporten” där du har möjlighet att fördjupa dig i förutsättningarna inför kvällen. Resten av tidningen ger du fan i. Redan här får du en go känsla, du vet att det ska hända. Längtan är enorm och du önskar att klockan var 16.30 så du kunde ta dig hem från jobb och ringa polarna.

Du går till jobb och gör det du ska. Aningen svårt är det att hålla fokus på rätt saker. På lunchrasten ringer du en polare och snackar upp inför kvällen. Ni hetsar varandra och gör varandra om möjligt än mer hispiga, rastlösa och förväntansfulla. Ni snackar lite löst om när och var ni ska träffas innan matchen och kommer fram till att ni är sugna på att ladda upp med ett par öl i stan.

Rasten är slut och du återgår till arbetet mer sugen på öl än någonsin. Du kollar på klockan och ser att det är en halvtimme kvar tills du slutar. Känslan är magisk men den närmaste halvtimmen känns som flera timmar. Plötsligt är du där, du har gjort ditt för dagen. Du börjar bli lite småstressad och vill ta dig hem så snabbt som möjligt. Väl i bilen messar du polarna och adrenalinet pumpar. Du är hemma, slänger dig i duschen, tar något snabbkäk och drar över till din polare.

Ni drar ner i stan där ni möter upp med resten av supportrarna. Ni kommer knappt in på krogen för det är smockat med sjungande män, och i viss mån kvinnor, iklädda matchtröjor. Det är trångt, varmt och alla luktar öl. Denna känsla är svår att förklara. Den är underbar, du känner samhörighet och stolthet. Du skålar, snackar skit, väsnas och lever. Det är en timme till matchstart och folk börjar göra sig redo för att i samlad trupp ta sig till arenan.

Ni marscherar sjungandes i hesa stämmor genom staden. Många tittar föraktande. Du känner dig stolt. Du tillhör något större, du är oövervinnerlig. Ikväll ska ditt lag hämta tre pinnar, det finns inget annat.

Väl framme på arenan är köerna till insläppen gigantiska. Du känner dig ganska säker på att arenan kommer bli mer eller mindre fullsatt idag vilket ger dig rysningar. Du tänker på stämningen, du tänker på hur ni ska sjunga fram grabbarna till vinst.

Ni stöttar spelarna med sång under uppvärmningen, sjunger tillsammans inmarschhymnen. Ditt hjärta pumpar, nu är det dags. Veckans höjdpunkt är bara ett par minuter bort. 19.00. Spelet är igång, matchen böljar till en början. Halvtid. 0-0. Ingen höjdarmatch direkt. Du snackar skit med polarna i väntan på att domaren ska blåsa igång andra halvlek. Inget händer, matchen har gått i stå och nervositeten stiger. Ni behöver en vinst, inget annat räknas.

Matchminut 84. Mål. Ni tar ledningen. Stämningen är enorm, ljudkulissen täcker stadion som en tjock dimma. Nu är det nära. Du tänker att detta bara måste hålla. Plötsligt blåser domaren av matchen och din kropp dränks i lättnad och glädje. Du och polarna samlas för en gruppkram. Det är ni mot världen. Klubben mot världen. Supportrarna mot världen. Väl utanför arenan dealar du och vännerna angående huruvida ni ska ta en segeröl i stan eller ej. Ni bestämmer er för att slopa segerölen och beger er hem med leenden på läpparna och stolthet i bröstet. Ni är vinnare. Ni är en del i det stora hela.

Väl hemma slår du på datorn, du kan knappt bärga dig. Du vill läsa rubrikerna som sammanfattar en fantastisk dag. Plötsligt blev det lite lättare att gå till jobb imorgon. Då ska du berätta för dina arbetskamrater vilket otroligt tryck det var på arenan och om euforin som spred sig bland publiken i matchminut 84.

Du ska ha en bra TV för att uppleva något liknande, eller vad säger du? Tipsa mig gärna om du vet var man kan hitta en sådan!


Lämna en kommentar

Fratton Park

Belägen i södra England, närmare bestämt i hamnstaden Portsmouth. Hemmaplan för det lokala laget Portsmouth FC som de flesta känner igen framförallt från klubbens senaste sejour i Premier League, säsongen 02/03 till säsongen 09/10. Klubben är känd under smeknamnet ”Pompey”.

Arenan stod färdig år 1898 och har i dagsläget en publikkapacitet på drygt 20.000. Den västra kortsidan kallas Fratton End och är framförallt känd för den väldigt speciella design som pryder fasaden. De båda långsidorna heter North Stand samt South Stand och består båda av två etage. Den östra kortsidan har namngetts Milton End (även kallad Apollo Stand) och är den minsta av läktarna. Denna läktare är både till för hemmalagets och bortalagets supportrar och var innan renoveringen säsongen 07/08 den enda läktaren i Premier League utan tak.

Det var när jag följde ”Pompeys” senaste framfart i engelska högstaligan som jag blev lite småförälskad i både fansen och arenan. Vilken atmosfär! Tydligen blev arenan t.o.m. prisad med en topp 10-placering över arenor med bäst stämning av tidningen Daily Mail säsongen 09/10. Tyvärr drabbades klubben senare av ekonomiska bekymmer och åkte till slut ner i Championship. Därefter har det gått tungt för ”Pompey” som numera återfinns i League One, den engelska tredjedivisionen.

Jag har svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde att stämningen var så underbar. Jag minns att publiken satt extremt nära planen vilket genererade i en oerhört tät stämning. Än idag kan jag höra fansens sjunga ”Pooompey, Pooompey, Pooompey”. Ståpäls?!  Jag minns även en specifik supporter som TV match efter match zoomade in. Han var klädd i klubbens färger från topp till tå, alltid! Minns du honom? För mig symboliserar han Fratton Park och ”Pompey” med glädje, inlevelse och passion. Jag blir helt enkelt jävligt glad när jag tänker på arenan och klubben. Det får nog bli en tripp till södra England inom en snar framtid!

Har du haft förmånen att vara på plats? Eller har du som jag haft ett passionerat distansförhållande? Berätta gärna om dina upplevelser!

Utanför Fratton Park


Lämna en kommentar

Vilka får lyfta Lennart Johanssons pokal 2012?

Jag tippar de inblandade lagens kommande matcher och räknar sedan ut en sluttabell. För din egen skull, lyssna inte på vad min magkänsla säger. Den reste nämligen bort för ett par veckor sedan och min plånbok går numera på bettingdiet.

BK Häcken +31 53p
Resterande matcher:
Kalmar (H) 1
AIK (H) X
Sundsvall (B) 2
Slutpoäng enligt mina tips: 60p

Malmö FF +16 52p
Resterande matcher:
Djurgården (H) 1
Örebro (H) 1
AIK (B) 1
Slutpoäng enligt mina tips: 58p

IF Elfsborg + 16 52p
Resterande matcher:
Gefle (H) 1
Mjällby (B) X
Åtvidaberg (H) 1
Slutpoäng enligt mina tips: 59p

AIK +12 50p
Resterande matcher:
Syrianska (H) 1
Häcken (B) X
Malmö (H) 1
Slutpoäng enligt mina tips: 57p

Enligt mina tips kommer BK Häcken att vinna Allsvenskan 2012 på 60 pinnar. IF Elfsborg kommer att sluta på en andraplats följt av Malmö FF och AIK. Har magkänslan återvänt? Återstår att se. Om inte, snälla kom tillbaka. Jag och min ekonomi behöver dig, fattar du inte det?!

Hur tror du att det kommer sluta? Dela gärna med dig av dina tips!


Lämna en kommentar

Mannen med passande efternamn

Född i London 1980. Den 32 år gamla och 188 cm långa mittbacken är den spelare som representerat Londonklubben Tottenham Hotspurs längst av alla. Han var även lagkapten i klubben mellan åren 2005-2012, då han valde/blev tvingad att lägga skorna på hyllan.

King har haft en spektakulär karriär på många sätt. Förutom att han varit sin klubb trogen har han också representerat det engelska A-landslaget vid 21 tillfällen.
Han fick under senare delen av sin karriär stå ut med kroniska knäproblem som inte enbart begränsade hans träningsmöjligheter utan också hans förmåga att spela mer än en match i veckan. Läkarna kunde inte hitta några botemedel vilket gjorde att King istället för att träna med resten av truppen fick påbörja en oändlig rehabträning. De flesta fotbollsspelare hade varit slut vid det här laget, men inte King. Han lyckades med något som enligt mig inte ska vara möjligt, nämligen att spela fotboll på internationell toppnivå trots utebliven träning. Killen måste ha haft hyfsad talang?! Otroligt imponerande!

Jag förstår verkligen att denna krigare, denna lojala general och denna makalösa talang är och förblir en levande legend på White Hart Lane. Det är respekten för sådana personer som reser statyer. Tack för allt Ledley King, mannen med passande efternamn!


Lämna en kommentar

Drömmen om finrummet

Senast ett svenskt lag kvalificerade sig för Champions League var för 12 år sedan . Då lyckades Helsingborgs IF med det alla på förhand trodde var omöjligt. Man besegrade den italienska storklubben Inter i den tredje och sista kvalomgången och kvalificerade sig därmed för huvudturneringen. Ett svenskt lag hade fått självaste Marcello Lippi att våndas inför presskonferensen. Otippat? Milt sagt. Osannolikt? Absolut. Omöjligt? Tydligen inte.

”2012 blev året då svensk fotboll återigen tog klivet in i Europas finrum”. Nej, tyvärr blev det inga sådana rubriker efter Helsingborgs dubbelmöte med Celtic.  Den skotska storklubben vann med totalt 4-0. Oj, tänker jag. Siffrorna skriker klasskillnad. Jag väljer dock att slå dövörat till och konstatera att det var spelmässigt jämnt. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt att HIF under långa stunder var spelförande. Tyvärr räcker inte det när rädsla, naivitet och ineffektivitet lyser igenom.

Så till den stora och omtalade frågan. Kommer vi att få se ett svenskt lag i Champions League igen? Ja, jag tror det. Den klubb som lyckas omvandla rädsla till respekt, naivitet till fokus och ineffektivitet till beslutsamhet har stora möjligheter att lyckas. Sluta knacka på dörren och slå in den istället! Ingen kommer någonsin öppna den åt er hur snällt ni än frågar.