Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Björnen är på väg att vakna!

Liverpool FC är en klassisk klubb med hela 18 engelska ligatitlar och fem Europacuptitlar. Problemet är inte att meritlistan är snål utan snarare att nyrekryteringen av framförallt ligatitlar stagnerat. Senast klubben vann ligan var 1990 vilket är mer än 20 år tillbaka i tiden. Trots uteblivna framgångar i ligaspelet har Liverpool under denna period lyckats prestera bra resultat i Europa. År 2005 vann klubben Champions League efter en osannolik vändning i finalen mot Milan. Dessutom har klubben vunnit FA-cupen vid tre tillfällen, ligacupen vid fyra tillfällen, Community Shield två gånger samt UEFA-cupen (numera Europa League) och Supercupen sedan året då ligatitlarna slutade regna över Anfield.

Det är lätt att förstå fansens frustration och längtan efter att återigen återfinnas i toppen av Premier League. Jag har följt laget under stora delar av säsongen och nyligen börjat få känslan av att klubben i alla fall är på väg i rätt riktning, en känsla jag inte haft på flera år. Brendan Rodgers, som inför säsongen tog över som huvudtränare för laget, har börjat få fart på maskineriet. Han har använt sig av en lövblås för att avlägsna det mest påtagliga gruset i maskineriet och börjar nu olja och smörja. Han har genomfört otippade positionsbyten på ett par spelare, vågat satsa på yngre förmågor, sett till att dessa passar in i spelidén och med dessa åtgärder försökt skapa ett spelande lag. Enligt mig är han på god väg. Matchen mot Spurs på White Hart Lane i veckan bådar gott inför framtiden. Visst, det blev förlust med 2-1 men stundtals spelade Liverpool riktigt bra. Nej jag vet, långt ifrån hela matchen men ljusglimtarna finns. Det ska tilläggas att Brendan Rodgers likt övriga tränare inte är någon trollkarl som många verkar tro eller i alla fall förvänta sig. Han förfogar just nu över ett spelarmaterial som inte håller den klass som krävs för att slåss om några ligatitlar i England. That’s it! Det krävs till att börja med en högklassig striker som kan avlasta den evigt arbetande och frenetiskt kämpande uruguayanen Luis Suarez. Målvaktsfrågan är enligt mig också ett problem. Pepe Reina håller inte den klass som han en gång gjorde. Dessutom finns det mer att önska på både mittfältet och i försvarslinjen.

Ge Brendan Rodgers tid, investera pengarna i långsiktiga lösningar, sätt upp rimliga mål (både kortsiktiga och långsiktiga) och skynda långsamt.
Liverpool FC, börja inte mixtra med sömnpiller igen. Ha tålamod.  Björnen är på väg att vakna!

Annonser


Lämna en kommentar

Ingenting i världen kan lösa våra band

Har du ett favoritlag? En klubb som får ditt hjärta att banka lite extra? Själv har jag det. Det är fantastiskt men samtidigt inte helt lätt . Det innefattar ett hav av omtumlande känslor. En viss Mikael Wiehe beskriver vad supporterskap för mig innebär i sin underbart vackra sång ”Den jag kunde va”, en låt Wiehe skrev och tillägnade Björn Afzelius efter att denne insjuknat i cancer. Låten är ett mästerverk byggd på vänskap och kärlek. Att försöka beskriva denna poesi med ord är detsamma som att medvetet förlöjliga sig själv. Jag väljer därför att plocka ut ett citat ur låten.

”Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band”

Jag älskar mina föräldrar, jag älskar min flickvän och jag älskar mina polare. Jag älskar min hemstad och den klubb som sedan barnsben varit en del av mitt liv. Dessa känslor har format mig till den person jag är idag. När det stormar kämpar jag för att stå med rak rygg. När det blåser medvind omfamnar jag glädjen.

Kärlek är inte bara guld och gröna skogar. Äkta supporterskap handlar om att uppleva ledsamhet, ångest, sorg, lycka, eufori och stolthet tillsammans med andra. Efter regn kommer solsken. Jag lever för dessa underbara stunder då ljuset bländar mig med glädje. För mig är det kärlek.

Att vara supporter handlar om att älska!


Lämna en kommentar

Sparka tränaren – göm skiten

Du känner igen det, jag vet. När resultaten sviktar och spelare underpresterar är det oftast tränaren som får lämna. Ibland är det självklart befogat men alltför ofta går det att ifrågasätta vad klubbledningen egentligen pysslar med.

En tränares uppgift är dels att få enskilda individer att fungera som en grupp, att få spelare att trivas, känna sig motiverade och känna sig viktiga, dels att placera spelare på rätt positioner, agera klokt och taktiskt och se till att ge rätt förutsättningar för en utvecklande miljö. Utöver detta har en tränare också ett ansvar att utåt agera på ett representativt sätt för klubben. Om alla dessa komponenter mixas är förhoppningen att klubben resultatmässigt ska få ut maximalt av det spelarmaterial tränaren förfogar över.

Detta är ett tufft uppdrag som tar tid. Det kan ta lång tid. Tänk själv, du behöver inte direkt vara Einstein för att förstå att Rom inte byggdes över en dag. Långsiktighet är ett tomt ord inom fotbollen. När resultaten uteblir och fansen gör uppror överges långsiktiga strategier allt som oftast. Klubben behöver någon som bär skulden för uteblivna framgångar och i dessa stunder är det lättaste alternativet att sparka tränaren i fråga. Då kan klubbledningen hävda att de agerat och samtidigt hålla varandra om ryggen. Att misslyckandena skulle kunna bero på att exempelvis spelartruppen inte är stark nog eller att klubben satt orimliga mål kommer inte på fråga.

”Jag pallar inte. Jag sopar problemet under mattan ett tag och hoppas att ingen ser”. För de flesta som resonerar på detta sätt slutar det oftast med socialbidrag under en tid. Inom fotbollen fungerar det däremot lite annorlunda. Där tänker man istället ett steg längre: ”Jag sopar ut skiten på fotbollsplanen och i omklädningsrummet. Eller varför inte hos tränaren? Jag måste snabba mig så att ingen ser att allt skit kommer från mitt kontor!”. Den enes bröd den andres död.

Snipp, snapp snut så åkte återigen fel person ut.


Lämna en kommentar

Estádio Municipal de Braga/Estádio AXA

Belägen i den portugisiska staden Braga med kapacitet att ta emot drygt 30.000 åskådare. Arenan byggdes år 2003 som ny hemmaplan för Sporting Clube de Braga samt i syfte att vara en av värdarenorna under EM 2004. Denna stadion har fått smeknamnet  ”en Pedreira” som syftar till att arenan är byggd mitt i ett stenbrott (Monte Castro). Den ena kortsidan består av en bergsvägg medan den andra bjuder på en fantastisk utsikt över staden. Läktarna återfinns på långsidorna.

Estádio Municipal de Braga bytte år 2007 inofficiellt namn till Estádio AXA då S.C. Braga inledde ett sponsringsavtal med ett franskt försäkringsbolag vid namn AXA. Anledningen till att namnbytet inte är officiellt är att arenan ägs av kommunen och att klubben som hyresvärd inte har någon beslutanderätt i denna fråga.

Hur kom jag att tänka på just Estádio AXA? Ja du. Kanske var det för att jag käkade müsli nyss. Kanske inte. Det enda jag säkert vet är att jag alltid blir lika fascinerad när jag ser detta unika bygge. Arenan känns liksom halvklar men ändå komplett. Den bjuder inte bara på fotboll utan också på en naturupplevelse utöver det vanliga. Är matchen händelsefattig och tråkig? Fine, kolla dig omkring istället.


Lämna en kommentar

Svensk fotboll lider av sjukligt mindervärdeskomplex

Alla vet vi att svensk klubblagsfotboll med största sannolikhet aldrig på riktigt kommer att kunna konkurrera med toppklubbarna från de stora ligorna. Vi vet också att Allsvenskan för majoriteten av de importerade spelarna enbart ses som en språngbräda ut i den stora fotbollsvärlden samt att våra egna förmågor allt som oftast har som mål att även dem testa vingarna i ett större fotbollsland. Det är ingen överdrift att konstatera att svensk fotboll parkerat längst ner i parkeringshuset tillsammans med övriga lingonligor. Som du, jag och alla andra säkerligen förstår är detta ett jättebekymmer för föreningar, supportrar och övriga intressenter. Vad kan/ska göras? Frågan är väl snarare om det går att påverka eller om det istället gäller att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Jag tror på det sistnämnda.

Okej, jag kan till viss del förstå att svenska klubbar lätt blir tagna av stunden när de gästas av spelare som vecka efter vecka syns i TV världen över. Men om vi någon gång överhuvudtaget ska ha någon som helst chans att prestera i dessa sammanhang måste vi sluta vara så förbannat rädda. Det är inget fel i att ha respekt för motståndet men att nästintill kissa på sig för att spelaren som har bollen för ett par veckor sedan skakade hand med Cristiano Ronaldo är fan patetiskt! Ibland undrar jag om Jantelagen styr de allsvenska omklädningsrummen. Om så är fallet är det riktigt illa gott folk! Det krävs attityd, lite jävla stolthet och ett lag med fler vinnarskallar än nervösa pissepauser.

Släpp på detta enormt överdrivna mindervärdeskomplex så kanske även vi fotbollstokiga svenskar då och då kan få uppleva en och annan underbar skräll. Hämta inspiration från..låt säga Celtic. Det är enligt mig större skillnad på dagens Celtic och giganten Barcelona än vad det är mellan skottarna och HIF, sett till klass på spelarmaterial. Hur kommer det sig då att HIF åker ut med totalt 4-0 i dubbelmötet med Celtic medan skottarna fortsätter sin resa genom att overkligt nog även slå den katalanska jätten på hemmaplan? Det handlar om stolthet och tradition. Celtics spelare är väl medvetna om att dem generellt sett är sämre fotbollsspelare än vad spanjorerna är. MEN dem är stolta över att få representera ”sitt” stora Celtic och med den inställningen vet de att de tillsammans kan rubba vilket lag som helst och räds därför inget motstånd.

En eloge till AIK som trots allt stod upp bra under gårdagens match mot Napoli. Jag är ingen AIK-supporter men jag måste tillägga att jag tror att Solnaklubben är det svenska lag med störst chans att lyckas i Europa framöver. I AIK har man nämligen en hel del av de värden jag tar upp i denna text. Spelare, fans och klubbledning är stolta över att få representera ”Gnaget”. Dem är heller inte blyga för att skylta med det vilket är en av anledningarna till att många icke-sympatisörer av AIK inte gillar klubben. Överger man Jantelagen är det svårt att bli accepterad av utomstående. Det är så det fungerar i detta avlånga land. Däremot tror jag som sagt att det är en förutsättning att överge denna Svenne Banan-lag för att lyckas inom europeisk toppfotboll där det inte fungerar att ”ursäkta” sig till framgång.

Det ska givetvis även tilläggas att den svenska Europaresan 2012 kantats av många tveksamma och felaktiga domslut och ett par rent ut sagt horribla sådana som fått ödesdigra konsekvenser. Platini & co måste därför också dra ditt strå till stacken för att mindre klubbar överhuvudtaget ska ges chansen att lyckas. Att sparka på någon som redan ligger ner (som i fallet med Walid Attas avstängning) får bara inte hända. Det är smutsigt och äckligt.


Lämna en kommentar

Den tjocka damen har inte sjungit än!

Ikväll spelar Helsingborgs IF och AIK sina sista hemmamatcher i årets Europa League-gruppspel. HIF möter spanska Levante på Olympia och AIK tar emot den italienska storklubben Napoli på Råsunda.

För skåningarna räknas bara tre poäng samt en finputsning av målskillnaden lagen emellan för att hoppet överhuvudtaget ska leva vidare. Skulle laget lyckas med uppgiften att greppa tag i det sista, numera nästan osynliga halmstrået finns chansen fortfarande. Då återstår att i så fall åka till Holland och plocka tre pinnar mot den holländska ligatvåan Twente och samtidigt hålla tummarna för att Hannover 96, trots att dem redan nu är klara för avancemang, åker till Valencia och tar full pott mot Levante. En baggis? Inte direkt. En omöjlighet? Absolut inte.

AIK är också dem i poängbehov. Dagens motståndare innehar i nuläget gruppens andra och sista plats till vidare avancemang medan Solnaklubben har två poäng upp. Positivt är att laget har allt i egna händer. Vinner man de två resterande matcherna blir det fortsatt spel i Europa i vinter oavsett hur det går i övriga matcher. En vinst i dagens match ser jag som en förutsättning för att hoppet ska leva vidare. I sista omgången möter AIK tabellettan Dnipro (något mer som är fullständigt omöjligt att både stava och uttala) i exotiska Ukraina medan PSV Eindhoven gästar Stadio San Paolo i Neapel. Jag har väldigt svårt att föreställa mig att Napoli i en direkt avgörande match på hemmaplan kommer att tappa poäng mot PSV. Jag har också svårt att se hur AIK de avslutande omgångarna ska kunna plocka full pott mot två så pass starka lag, men som vi vet är fotboll en oförutsägbar sport som chockerar med jämna mellanrum.

”It ain’t over until the fat lady sings”. Hon nynnar bara än så länge, tejpa igen truten på henne innan hon tar ton!


Lämna en kommentar

Luiz Adriano, en modern fotbollsspelare

Igår spelade danska Nordsjälland sin sista hemmamatch i CL-gruppspelet 2012. Den brasilianske anfallaren Luiz Adriano stod för matchens märkligaste agerande.  Efter att domaren blåst av för huvudskada på en hemmaspelare passade motståndaren Shakhtar Donetsk, enligt den oskrivna och förut givna fair play-regeln, tillbaka bollen till hemmalagets målvakt. Eller ja, i alla fall nästan. Luiz Adriano valde nämligen att springa efter bollen, runda Jesper Hansen och lägga bollen i mål.

Vidrigt eller klantigt? Jag vet inte. Vad jag läst har spelare och ledare i Nordsjälland i efterhand påpekat det osportsliga agerandet för Shakhtars lagledning som i sin tur spelat totalt oförstående. Jag blir förbannad och ledsen men inte ett dugg förvånad. I ett modernt samhälle där ärlighet blir ett alltmer förlegat ord krävs det mycket mer än skitiga fuskare för att jag ska höja på ögonbrynen.

Stor eloge till Miroslav Klose! Tack för att du finns och för att du värnar om medmänsklighet och humanitet. Du är inte ensam, bara nästintill.