Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Fotboll är inget utan supportrar!

I helgen besökte jag en bekant till mig. Det visade sig att min vän samtidigt hade fått påhälsning av en nyinflyttad granne. Trevligt, vi drack kaffe och småpratade lite. Som alltför ofta när jag är i farten spårade samtalet tämligen snabbt in på ämnet fotboll. Det visade sig relativt omgående att denna mysfeta äldre man inte hade något större intresse för sport, något som inte hindrade mig från att fortsätta trada. Vi kom bra överrens, snubben verkade jävligt allmänbildad. Trots det klena idrottsintresset verkade gubben ändå vara hyfsat påläst vad gäller framförallt svensk fotboll. Vissa personer är som svampar, dem suger liksom upp allt i nyhetsväg oavsett hur mycket eller lite det egentligen intresserar dem. Du har säkerligen stött på en och annan sådan typ du med? Eller också känner du igen dig själv i min beskrivning? Om så är fallet, gratulerar. Whatever. Denna man var en stor fullmogen flugsvamp, full av kunskap och giftig som fan på att argumentera.

Så vart vill jag egentligen komma? Jo, efter att ha suttit och pratat en lång stund kom vi in på ett ämne som personligen ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen supporterkultur. Här tog diskussionen abrupt slut. Åsikterna gick isär, milt uttryckt, och jag kokade inombords så till den grad att jag numera ifrågasätter om det kanske ändå är möjligt att tillaga frikadeller med en kastrull på huvudet. Denna mediemanipulerade man kunde nämligen inte skilja på supporterkultur och huliganism. Trots ihärdigt argumenterande kunde jag inte få mannen att skilja på kärlek och slagsmål. Kan du tänka dig? Själv är jag inte särskilt förvånad, det är långt ifrån första gången jag stöter på personer som fallit offer för medias vinklingar. Tyvärr är det denna bild av svensk supporterkultur som media lyckats måla upp för allmänheten med sin eviga fokusering och överdramatisering av tråkiga händelser kring fotbollsmatcher. Enligt mig är det tragiskt att det enda fenomen som överhuvudtaget någonsin håller internationell klass inom svensk fotboll ska få smutskastas så till den milda grad att även Olof, 84 som aldrig någonsin ens satt sin fot på en arena är fast besluten om att en fotbollssupporter måste vara kriminell. Tack media för ert hårda och resurskrävande arbete med att hjärntvätta folket.

Skärpning. Omfamna den passion som finns. Fotboll är inget utan supportrar!


Lämna en kommentar

Vinnarmaskinen Manchester United

Manchester United, vilka annars?  Sir Alex Ferguson & Co är mästare när det gäller att plocka trepoängare. Spelet övertygar långt ifrån alltid, underhållningsvärdet är i perioder lågt och uddamålsvinster är lika vanligt förekommande som bakfyllor på Annandag Jul, men vad gör det? Absolut ingenting så länge en viss skotte, som när han inte tuggar tuggummi istället tuggar på fjärdedomaren, sitter vid sidan av planen. Med det inte sagt att Fergusons ständiga maktmissbruk skulle vara förklaringen till lagets framgångssaga. Att hävda något sådant vore naivt och korkat men att däremot påstå att laget i rött med jämna mellanrum dragit fördelar av skottens barnförbjudna utbrott är ingen överdrift. Framförallt på hemmaplan har ”Devils” genom åren bjudits på en och annan billig frispark, ett antal obefogade tilläggsminuter samt ett par minst sagt omdiskuterade straffsparkar.

Bortsett från detta unika skotska privilegium, vad är det egentligen som gör Man Utd till fotbollens Terminator? Kan det vara så United är verklighetens svar på science fiction?  Nej, jag tror inte det även om man allt som oftast förbluffas över det overkliga i lagets poängskörd. Jag skulle istället vilja lyfta fram en specifik egenskap, nämligen riskminimering. Tänk efter. Hur ofta ser du en rödklädd spelare på ”fel sida bollen”? Fergusons gäng är experter när det gäller att ligga rätt i sina positioner. Trots detta har laget under säsongen trampat på ett par minor (i form av fler baklängesmål än vad vi är vana att se), något som i slutändan spelat mindre roll då klubben skapat sig en livlina bestående av en högklassig offensiv med lirare vars vokabulär inte innefattar ord som ”förlora” . Det finns en klar spelidé och en vinnarmentalitet som utnyttjas maximalt. Man Utd är enligt mig världens bästa kollektiv.  Ferguson förfogar i dagsläget inte över Premier Leagues hetaste spelarmaterial, det gör nämligen ärkerivalen Manchester City. Däremot förfogar Ferguson över den engelska klubb som han på egen hand sett till är i särklass bäst på att utnyttja sitt mentala övertag på motståndarna kryddat med ligans mest gedigna positionsspel.

En maskin må vara slentrian och emellanåt tämligen tråkig men den är oftast byggd i ett syfte. Sir Alex Ferguson har använt sig av en tydlig spelidé med fokus på riskminimering, ingjutit en stark vinnarmentalitet och svetsat ihop en helhet med disciplin och spetskompetens. Syftet med maskinen från Manchester är att vinna titlar, inget annat spelar någon roll.


Lämna en kommentar

En helt vanlig lördag

Jag vet inte om jag hade överlevt utan fotboll. Jo, överlevt hade jag förmodligen gjort om än i ett apatiskt tillstånd.  Jag kan utan problem plöja igenom en helg framför tv:n. Normalt? Knappast. Sant? Tyvärr. Du känner kanske igen dig? Om inte, grattis! Du är inofficiellt friskförklarad. Själv borde jag antagligen öppna telefonkatalogen, söka under ”terapi” och slå en pling till första bästa psykolog. Av hälsoskäl. Men vet du vad? Skit i det!

Man City slog Reading hemma med uddamålet. Grattis Premier League, du lever! En nära döden-upplevelse med lyckligt slut för de ljusblå. Dr Barrys satte pannan till och pulsen stabiliserades återigen.

Stoke fixade en pinne borta mot Tottenham. Åtta matcher utan förlust för Pulis & co. Minst sagt imponerande. Vill passa på att lyfta fram försvarsspelet aka ”slangbellan”. Mittbackarna Shawcross och Huth gav Tottenhams yttrar en rejäl lektion i hur man ”sparkar/nickar frisbee”. Jag tror inte att varken Bale eller Lennon blev särskilt förtjusta i introduktionen som innebar två förlorade poäng för Londonklubben i kampen om Champions League-platserna.

Roma – Milan 20:45. Själv fortsätter jag mitt maraton i nörderi. Tja!


Lämna en kommentar

Lyktstolpen från Macclesfield

Peter Crouch. Vem annars? Med sina 201 centimeter och 71 kilo är 31-åriga Crouch den längsta spelaren genom tiderna att representera ett engelskt landslag i fotboll. Crouch inledde sin seniorkarriär i Tottenham Hotspurs år 1998 efter att ha blivit upplyft ur klubbens ungdomsakademi. Efter två år utan några större framsteg blev anfallaren år 2000 utlånad. Han fick under denna tid bland annat prova på spel i IFK Hässleholm (!). Tyvärr, för Crouch del, uteblev succéen även här. Enligt föreningens dåvarande tränare Conny Olsson platsade inte engelsmannen och sejouren sammanfattades med ynka tre mål. 

År 2000 köptes Crouch upp av Londonklubben QPR, där karriären på allvar började ta fart med tio gjorda mål under en och samma säsong. Därefter representerade tvåmetersmannen fyra engelska klubbar inom loppet av lika många säsonger. Portsmouth, Aston Villa, Norwich samt Southampton. Efter tolv mål på 27 framträdanden under tiden i Southampton köptes anfallaren upp av storklubben Liverpool som lockade den nyligen relegerade Premier League-klubben med ett bud på sju miljoner pund. I Liverpool förblev Crouch under tre säsonger innan han återvände till Portsmouth som under denna tid tagit steget upp i den engelska högstadivisionen. Efter att ha vänt tillbaka och under ett par säsonger lirat för klubben där allt startade, nämligen Spurs, befinner sig Peter Crouch numera i Stoke City. 

Mellan åren 2005-2010  har anfallaren också haft äran att representera det engelska seniorlandslaget där han lyckats hitta nätmaskorna vid 22 tillfällen under sina 42 framträdanden. Rätt imponerande faktiskt. 

Macclesfieldsonen har lyckats pricka rätt vid cirka 140 tillfällen under sina drygt 450 matcher långa seniorkarriär. Givetvis går det att lyfta fram större målskyttar inom världsfotbollen men enligt mig får detta trots allt ses som ett ganska hyfsat facit för en spelare med flera andra egenskaper. Med sin längd har ”Crouchy” blivit en fruktad huvudspelare hos motståndarförsvararna. Han är framförallt bra på att nickskarva och på så vis sätta medspelare i farliga lägen. En miss i markeringen av Crouch kan lätt leda till baklängesmål, något motståndarna är väl medvetna om. Detta gör att anfallaren med sin blotta närvaro skapar ytor för sina medspelare. Dessutom är Crouch trots sin späda kroppshydda bra på att hålla undan och täcka bollen med sina långa styltor till ben. Jag har alltid gillat ”RoboCrouch”, som han av vissa kallas, även om spelartypen vanligtvis inte tilltalar mig. I ett lämpligt lag är han en oerhört nyttig fotbollsspelare vilket han har visat, inte minst under sin tid i ”Pompey”. 

Jag är glad att lyktstolpen från Macclesfield till slut fick chansen att lysa upp större arenor än Österås IP!


Lämna en kommentar

Allsvenska medelmåttor – på liv och död

Att Allsvenskan som liga rent kvalitetsmässigt inte är någon höjdare tror jag de flesta av oss är överrens om. Sverige är på många sätt en relativt liten fotbollsnation, med det inte sagt att jag ogillar svensk fotboll. Jag älskar Allsvenskan men helt seriöst, serien kryllar av medelmåttor. Ibland blir jag förundrad över hur vissa av dessa spelare kan titulera sig som proffs inom något som alltför ofta får dem att framstå som amatörer. Lite som ”Bambi på hal is” eller sandstränder på Island. Missanpassade helt enkelt.

Inte nog med att dessa individer har fotboll som sitt yrke, många av dem har också löner långt utöver vad som får anses vara ”normalt”. Det är inte ovanligt att dessa ”superstjärnor” har högre månadslöner än exempelvis läkare, som överlag betraktas vara relativt välavlönade.  Jag tycker det är fascinerande att vara i princip sämst inom sin bransch och ändå lyckas pumpa in mer pengar än en välutbildad person som varje dag räddar livet på människor. Visst, det är minst lika sjukt att spelare i de större ligorna numera kan notera årsinkomster på flera hundra miljoner kronor, även om jag som sagt blir mest förbryllad över hur mycket pengar det får plats i en soppåse från en lingonliga.

Fotbollsvärlden är sängliggande i en sjukdom kallad kommersialisering i ett samhälle där människors lika värde enbart är en klyscha. Vissa sliter röven av sig åtta om dagen för att efter skatt och betalda räkningar möjligtvis kunna unna sig ett noggrant budgeterat besök till Ullared. Andra går arbetslösa och lever på minimum trots ett meriterande antal högskolepoäng och frenetiskt surfande på AF:s hemsida. Samtidigt svälter och dör människor i sjukdomar världen över pga. fattigdom och misär. Allt detta händer på samma gång som överbetalda divor, gnällandes över sina miljonkontrakt, kör runt i lyxiga bilar iklädda märkeskläder och bling bling.

Numera satsar nationella och internationella bolag flera miljoner på olika sponsringsprojekt för att som det så fint heter ”öka varumärkeskännedomen” eller kanske till och med ”stärka sitt varumärke och nå en bredare målgrupp”. Sen får vi ju heller inte glömma bort alla stenrika ”jättebebisar” som fortfarande dyrkar LEGO. Eftersom dessa anses vara för gamla för att roa sig med leksaker köper dem istället upp och investerar i klubbar och spelare, byter namn på arenor, säljer passion i utbyte mot konsumtion och har jävligt kul helt enkelt.

Felprioriteringar? Det vet jag inte. En sak är i alla fall säker. Den girighet, egoism och kommersialisering som huserar i dagens samhälle mördar effektivt uttryck som ”medmänsklighet” och ”rättvisa”. Fotboll är tydligen inte på liv och död som vissa påstår, utan betydligt viktigare än så av marknaden att döma.


Lämna en kommentar

Det där med HIF och köpoptioner

”En köpoption innebär att parterna kommer överens om ett pris som förvärvaren kan utnyttja optionen till när låneperioden tar slut. Om förvärvaren har tur gör spelaren en bra säsong och ser sitt marknadsvärde stiga över det avtalade priset. Om motsatsen inträffar utnyttjar förvärvaren sannolikt inte sin option och då återvänder spelaren till sin gamla klubb.”
Källa: http://fotbollsekonomerna.se/?p=490

”En option är en rättighet att köpa eller sälja en vara på ett förutbestämt datum till ett förutbestämt pris, den här varan kallas då optionens underliggande. När man handlar med optioner byter inte den underliggande varan ägare, det man handlar med är istället en rättighet om att köpa eller sälja den underliggande varan till ett förutbestämt pris på ett förutbestämt datum.”
Källa: http://www.finansportalen.se/utbildningoptioner.htm

Jasså? Logiskt sett borde ju en köpoption fungera enligt beskrivningarna ovan. Det är i alla fall så jag tolkar begreppet. Så min fråga är enkel. Vad pysslar egentligen Helsingborgs IF med?

I somras förlorade klubben skyttekungen Alfred Finnbogason till Heerenveen. Islänningen, som var utlånad till HIF från belgiska Lokeren, blev efter lånetiden uppköpt av holländarna. Skåningarna gick i samma veva ut i media och menade att Lokeren kört ”fulspel” då ett avtalsförslag låg på bordet. Problemet med detta avtal var att signaturen från Lokeren fattades. Belgarna hade skickat ett avtal till Jansson & co som efter att ha skrivit under och skickat tillbaka naivt lutat sig tillbaka i tron om att dealen var i hamn. Att Heerenveen mitt i denna röra slängde fram ett högre bud än HIF gjorde att Lokeren dissade det tidigare avtalet och tvingade Finnbogason att omedelbart flyga till Holland för att inleda kontraktsförhandlingar. Efter denna karusell gick HIF återigen ut i media och hävdade att man planerade att stämma Lokeren. Detta blev givetvis aldrig av då klubben inte hade något case, vilket säger sig själv. Ett avtal som inte är underskrivet från båda parter gäller inte! Om business skulle fungera på detta sätt hade jag, liksom många andra kan jag föreställa mig, vid det här laget varit delägare i Apple, Ikea och massa andra stora och lönsamma företag. Vad som är moraliskt rätt eller inte är en annan fråga, en sak som jag tror belgarna skiter rätt stort i. Fotbollsvärlden har på olika sätt visat att moralen på elitnivå är rätt klen, det tycker jag man borde veta om man jobbar för en förening på elitnivå.

Nu händer det igen. Helsingborgs IF blir av med ännu en stor anfallsstjärna, Nikola Djurdjic. Trots att klubben tydligt meddelat att man redan från början haft en köpoption på lånet från Haugesund kommer serben med all sannolikhet spela Bundesliga-fotboll i vinter. Det jag ställer mig frågande till är vad dessa så kallade ”köpoptioner” som skåningarna prenumererat på under senare tid egentligen innebär. Helt klart är ju att dessa innehåller en påtaglig risk för nackskott. Jag hade uppskattat om Jesper Jansson i framtiden hade försökt ingå i avtal av den typen att en fast eventuell övergångssumma bestäms på förhand.

På tal om något helt annat men ändå inte, nämligen tränarfrågan i klubben. Nyligen presenterade HIF Roar Hansen som ersättare för Åge Hareide. Att Jansson och Hansen påstår att det handlar om ett treårskontrakt med option på ytterligare två år är ju bara trams. Enligt kontraktet har båda parter rätt att häva avtalet efter tre år. Ett 3+2-årskontrakt skulle i min mening snarare gå ut på att part 1 binder sig att fortsätta samarbetet i ytterligare två år om part två kräver detta eller vice versa. Detta är ett traditionellt treårskontrakt med förhoppningar om ett mer långsiktigt samarbete. I min värld är det stor skillnad mellan mål/visioner och avtal.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja be HIF-ledningen att istället för att hitta på egna fiktiva avtalsformer som ändå inte gäller ute i det verkliga livet helt enkelt börja skriva riktiga avtal.


Lämna en kommentar

Guardiola till PSG?

Ryktena är som vanligt många under denna period av året. Det är svårt att veta vad som är sant och vad som är bullshit. I vilket fall som helst snackas det nu en hel del om att Pep Guardiola, den gamle Barcelona-tränaren, skulle vara aktuell som ersättare för Carlo Ancelotti i Paris Saint Germain. Vad säger vi om detta? Personligen skulle jag tycka det var ganska intressant att få se hur spanjoren och Zlatan efter sina kontroverser under tiden i Katalonien skulle hantera ett nytt samarbete. Långsiktighet eller långsinthet? Det är frågan. Om detta rykte besannas kommer spanjoren, vare sig han vill eller inte, bli tvungen att behandla den svenske superstjärnan med samma respekt som han i Barcelona gjorde med Lionel Messi. Med en betydande skillnad, Guardiola slipper denna gång få bajs i munnen då Zlatan inte är typen som vill ha tungor i arslet.

Om spanjoren skulle välja den andra vägen, nämligen den utan en viss svensk i fokus, tror jag inte att en eventuell flytt till den franska huvudstaden skulle bli särskilt långvarig. En missnöjd Zlatan i franska Ligue 1 skulle innebära en ett enormt bakslag sportsligt och ett ”kastande av pengar i sjön”, eller snarare ett ”kastande av pengar i Seine”, utan dess like. Frågan är om de franska myndigheterna inte skulle vara tvungna att gå ut med en varning i och med den påtagliga risken för översvämning.

Pep, tar du dig an detta uppdrag hoppas jag, för din egen skull, att du denna gång är beredd att ha en auktoritär ledargestalt under dig. Om inte, sök ett annat jobb eller vänta tills Zlatan tröttnar på att spela i en liga för sig och istället söker nya utmaningar där han inte får med- och motspelare att likna juniorer.