Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Paris backar upp ikonen

Legendaren och modeikonen David Beckham gjorde under onsdagskvällen sin första match från start sedan återkomsten till Europa. Det var cupkväll och PSG välkomnade, eller snarare tog emot, Marseille till Parc des Princes i ett sedvanligt hett och känsloladdat möte.

Hemmalaget vann matchen relativt enkelt i och med två mål från Zlatan Ibrahimovic. Svensken, som i min mening var matchens otvivelaktigt största utropstecken, imponerar stort. Trots avsaknaden av form avgör ”Ibra” detta stormöte med spetskvalitetet och kyla. Killen är ett fysiskt praktexemplar med imponerande förmåga att utnyttja sin kropp maximalt. Något som imponerar än mer är spelarens psyke. Skickligheten, att trots motvind stå med ryggen rak, behålla kylan i avgörande situationer och avgöra tillställningar på egen hand trots pressen från en hel fotbollsvärld hängandes på axlarna, är imponerande. Med Zlatan som komplement till solen hade solförmörkelser enbart varit ett minne blott, killen vägrar ju sluta lysa.

Nog om Zlatan, åter till Beckham. Jag tror vi är många, skeptiker eller ej, som har svårt att låta bli att dra lite extra på smilbanden när tv-kamerorna zoomar in beviset på att en av fotbollens största fixstjärnor återigen är tillbaka inom europeisk fotboll.

Engelsmannen gjorde en förtroendeingivande insats mot ett okej motstånd. I luckan mellan PSG:s försvarslinje och mittfält imponerade han med den patenterade förmågan att, med sin gudabenådade högerfot, finna kreativa lösningar och effektivt avväpna motståndarlagets presspel. Dessutom syntes det tydligt att spelaren fått order om att i offensiven söka sig långt ut på högerflanken för att där kunna utnyttja sin magi vid inläggssituationer.

En klart godkänd insats av britten som, tack vare ett fysiskt och till viss del fulspelande bortalag, fick känna att han lever. Marseillespelarna gick påtagligt hårt mot Beckham under flertalet sekvenser. Kanske ville dem markera? Jag vet inte. Oavsett fick vi, tack vare detta, bevisat att legendaren redan nu har ett helt Paris i ryggen. PSG-spelarna visade med all tydlighet att Marseille och övriga motståndare ska ge fan i klubbens nya kelgris.

Stor respekt till en av de absolut största lirarna i modern tid!


Lämna en kommentar

Ta från fotbollen, ge till behövande!

I fattiga delar av världen dör människor dagligen pga. svält och sjukdom. Barn växer upp i hem där misär är vardagsmat och mat är lyx. Samtidigt finns det dem som faller offer för krig och oroligheter, de som förlorar familj och vänner för att leva ett liv i tomhet och ensamhet.

Utöver dessa världsliga problem ska inte heller i-landsproblemen falla i glömska. Den höga arbetslösheten som härjar, inte minst i Sverige, och som får desperata människor med höga ambitioner att stå och stampa. Företag och fabriker som flyttar produktionen utomlands och lämnar tidigare medarbetare fastkedjade hos AF.

Sammanfattningsvis är vi många som är bakbundna av samhället, kidnappade på hopp och framtidsvisioner.

Professionella fotbollsspelare lever i en fristad med utsikt mot verkligheten. En medelmåttig allsvensk fotbollsspelare lever gott och väl på sitt yrke. En halvtaskig försäljare däremot är antingen anställd till en pissig provisionsbaserad lön, eller hopplöst förlorad i klorna på maktlösheten. Rättvist? Slopa uttrycket, i dagens samhälle är rättvisa ett fiktivt fenomen utan verklighetsförankring.

”Don’t hate the player, hate the game”. Agree! Att skylla idrottsmän för att vara överbetalda är fel. Att däremot ifrågasätta dagens kapitalistiska samhällsordning och att ställa sig frågande till prioriteringarna är befogat. Det finns de som menar att fotboll inte är ”på liv och död”. Hur sporttokig jag än må vara håller jag naturligtvis med. Frågan är vad vi egentligen är ute efter? Vad vill vi och vart vill vi komma? För oavsett hur vi än vänder och vrider på dagens idrottssamhälle så hade en ynka procentsats, läs det igen EN jävla procentsats, av den ekonomiska omsättningen inom branschen kunnat förbättra förutsättningarna för tusentals och åter tusentals människor världen över. Idrotten är långt ifrån ensam om att inom underhållningsbranschen omsätta abnorma summor samtidigt som människor skjuts ihjäl, trampar på minor, svälter till döds och lider av fysisk och psykisk ohälsa pga. fattigdom och arbetslöshet.

Jag må vara löjlig, naiv och blåögd till tusen. En sak är i alla fall säker. Hade jag haft obegränsat med pengar, likt fotbollsvärldens många oljeshejkers och täta ägare, hade jag slutat spendera kulorna på att utöka klyftan mellan överflöd och misär.

Det finns en grundpelare kallad humanitet någonstans däremellan, en bortglömd före detta självklarhet dold bakom högarna av sedelbuntar. Här hade jag investerat mitt kapital. Visst, jag hade aldrig fått uppleva känslan av att bygga ett ”dreamteam” i min favoritklubb. Det finns säkert de som menar att jag heller inte hade haft närmelsevis så roligt som om jag spenderat pengarna enbart på nöjen. Trångsynthet kallar jag det, det finns utrymme för bådadera.

Något som inte får förglömmas är att det förekommer profiler inom fotbollen, om än alldeles för få, som har förstått att denna kombination är ett alternativ. Zlatan har exempelvis, som vi alla vet, tillsammans med Nike bekostat och upprustat den fotbollsplan som han själv spelat på som barn för att ge ungdomarna på Rosengård goda möjligheter till spel. Med inkomster på knappt 1,5 miljoner kronor i veckan, enligt DN, skulle Zlatan med en ynka veckolön, enligt Läkare utan gränser, kunnat hjälpa mer än 210.000 personer att få en tredagars malariabehandling. Enligt samma källor hade vår svenska superstjärna med en veckolön också kunnat rena vattnet till mer än 30.000 x 5000 personer. Jag är en matematisk analfabet och miniräknaren strejkade när jag skulle räkna ut denna brutala summa, men krasst behövs ingen uträkning för att förstå hur stor skillnad dessa extremt välavlönade stjärnor skulle kunna göra. Ha i åtanke att Zlatan inte är ensam om dessa summor. Detta är två exempel på hur mycket en liten, men ack så stor, sak kan göra för så många. Fet respekt till de som visar hjärta och inte enbart utnyttjar de behövande som pr-trick för att i slutändan stärka sitt eget varumärke.

Personligen hade jag unnat mig samtidigt som jag hade utnyttjat mitt överskott till att vara en hjälpande hand. Att ens ha möjlighet att kunna hjälpa till bör ses som ett privilegium, en självförverkligande gloria som kan bäras med gott samvete. Hur skulle jag annars kunna se mig själv i spegeln?

I takt med att värden som medmänsklighet och solidaritet överger idrotten blir fotbollen mindre älskvärd. Utvecklingen är inte bara sorglig utan också skrämmande. Idrottens rötter urholkas och fotbollen överger i rasande takt sitt ursprung.

Jag efterfrågar sunda värderingar på alla plan, men framför allt på fotbollsplan!

 


Lämna en kommentar

Bradford – en oförglömlig historia

Gårdagens ligacupfinal mellan Swansea och Bradford blev kattens lek med råttan. Efter att under månader svävat på moln sprack igår den ballong som fört League 2-laget mot historiska höjder. Siffrorna 5-0 talar sitt tydliga språk och att snacka i termer om klasskillnad vore en underdrift.

Trots utklassningssiffrorna på Wembley kommer Bradfords ligacupresa 2013 bli ihågkommen som en bragd. En saga där den mest heroiska av hjältar stupar i ett sista slag. En berättelse där slutscenen skänker hopp om en uppföljare. Ett slut med början på något större.

Denna makalösa resa har inte bara reserat murarna mellan dröm och verklighet utan också lagt grunden för stadens självbild i generationer framöver. Det kommer skrivas, det kommer talas, det kommer sjungas och det kommer skålas. Men framförallt kommer det att kännas! En nytänd identitet kommer att genomsyra stadens alla gator och torg under lång tid.

Minnet kommer leva vidare. Stadens invånare och klubbens samtliga supportrar kommer i all framtid att bära ett spår i hjärtat. Ett ärr som för tankarna till stadens stolthet. En symbol för den mentalitet som tillhör blott ett krigarhjärta.

Detta är starten på återberättandet av en oförglömlig historia, en historia som gör Bradford City till en av Englands mest stolta och älskvärda föreningar.

Och förresten..Stort grattis till titeln Swansea City! Det är sällan man skådar två vinnare i en och samma final.


Lämna en kommentar

Miraklet i Milano

På papperet – ett gäng katalaner som enligt oddssättarna på förhand var klara för kvartsfinal. På San Siro – närmare 80.000 troende milaneser förenade mot världen.

Detta blev kvällen då en av fotbollseuropas mest traditionsrika klubbar gav den mest inbitna ateisten skäl att tvivla, kvällen då elva rödsvarta fighters visade universum att drömmar kan besannas med tron på klubbmärket.

Hatten av för Milans heroiska insats mot Barcelona. Italienarna gjorde en klockren prestation framförallt defensivt men även offensivt, med kloka beslut och fina omställningar. Med taktisk briljans, konsekvens och fokus i 95 minuter avväpnade Rossoneri effektivt Barcelonas handsbollspatenterade possesionanfall.

Nu återstår det för Milanfansen att se om miraklet i Milano den 20:e februari 2013 krönas med en plats bland de åtta sista i den europeiska klubbfotbollens finrum. Personligen är jag tveksam med tanke på spanjorernas tidigare föreställningar på Camp Nou, men jag ser mig gärna motbevisad.

Oavsett hur dramat slutar vill jag tacka Milan för en sjuhelvetes jävla uppvisning. Detta blev kvällen då min tro färgades i rött och svart.

AC Milan – FC Barcelona 2 – 0. To be continued..


Lämna en kommentar

51-procentsregeln, slopas eller ej?

Viruset kallat förtryck som sedan länge spridits likt en epidemi i det svenskpolitiska samhället är nu på väg att erövra idrotten också.

Att få säga vad man tycker och tänker har i Sverige sedan länge setts som en självklarhet. Trots detta markerar politiker och media med jämna mellanrum tydligt vilka oskrivna regler och orättvisa uteslutningsmetoder som fabriceras under riksdagssamlingar och övriga sandlådeträffar. Att ha en egen åsikt och framför allt få möjlighet att framföra denna är inte längre lika enkelt och naturligt som ett skendemokratiskt Sverige vill få det att låta.

Efter att ha grott i flertalet av landets betydelsefulla institutioner under lång tid är förtrycket nu på god väg in i svensk idrott. Tydligen har ett förslag om att skrota 51-procentsregeln inom svensk idrott fått fäste. Som regeln ser ut i dagsläget är de ideella klubbarna alltid i majoritet i idrottsaktiebolagen. Inget beslut är ännu taget, men om detta förslag går igenom skulle det innebära att förmögna investerare får möjlighet att satsa väldiga pengar i svenska klubbar. Detta skeende skulle även möjliggöra att en enskild individ, likt fallet med Roman Abramovitj i Chelsea, som ensam ägare får yttersta beslutanderätt.

Vissa menar att ett bortplockande av denna regel är svensk fotbolls största, och kanske enda, hopp i klubbarnas strävan att lyckas i europaspelet. Utöver dessa åsikter finns det personer som fruktar att ett sådant beslut skulle bli förödande. Meningarna är splittrade, men en sak är säker. Överger vi denna regel får vi också vara beredda på att se vår kära förening segla i väg över de sju haven utan kompass. Om det visar sig att styrman har sunda mål och rätt framtidsutsikter kan vi istället börja oroa oss för att han ska tröttna, dra i väg med seglet och sänka ankaret. Om så blir fallet är det vi, du, jag och övriga supportrar, som blir ståendes med krossade hjärtan åt en förintad kärlek. Glöm inte det!


Lämna en kommentar

Juventus – ett offensivt kollektiv

Ett lag utan fixstjärnor? Nej. Ett lag utan egoister? Enligt statistiken, svar ja! För många tränare – en svårlöst ekvation, för Antonio Conte – en kombination bestående av självklara pusselbitar.

La Vecchia Signora, enkelt översatt ”den gamla damen”, leder i nuläget Serie A. Förutom att Juventus har släppt in minst mål i Serie A, har laget dessutom passat på att producera nästintill flest. Matematiken faller sig naturlig och enligt logikens alla lagar är förstaplatsen beseglad.

Trots detta står det klart att Juventus vid närmare granskning, till skillnad från övriga topp 6-klubbar och trots sina 50 gjorda mål i ligan, inte finns representerade på någon av topp 17-placeringarna i Serie A:s skytteliga. Tittar man däremot på den fullständiga skytteligastatistiken (topp 50) är klubben med sina sju(!) representanter överlägsen sina motståndare. För att ytterligare klargöra detta faktum har tvåan i Serie A och klubben som producerat näst flest mål i ligan, nämligen Napoli, enbart ynka tre spelare representerade i samma lista. Närmaste motståndare bland topp 6-lagen är Inter och Fiorentina som båda har fyra spelare representerade.

Vad säger då detta? Jo, att Juventus innehar Italiens Mecka då vi snackar offensiv bredd. Trots flertalet världsstjärnor finns det inte någon som sticker ut nämnvärt, istället delas ansvaret broderligt mellan anfallarna.

En för alla, alla för en. Eller vad säger du Conte? Min känsla säger mig att Bianconeri går en ny storhetstid till mötes.


Lämna en kommentar

Har Blackburn Rovers funnit kartan?

Under lördagen reste nyligen degraderade Championshipgänget Blackburn Rovers till London för att ta sig an Arsenal i den femte omgången av FA-cupen. Inte många trodde på klubben från staden, som efter den industriella revolutionen varit centrum för den brittiska textilindustrin, men som med tiden fallit offer för arbetslöshet och misär då oräkneliga industrier avvecklats och flyttats utomlands.

Klubbens anhängare och stadens cirka 140 000 invånare, som efter säsongen 94/95 då Rovers bärgade sin senaste ligatitel fått nöja sig med en ynka ligacuptitel, suktar givetvis efter ljus i mörkret. Gårdagens meriterande uddamålsseger borta mot åttondelsklara CL-klubben Gunners innebär inte på något vis att Rovers famlande i mörker är över. Däremot skänker detta avancemang självförtroende, hopp och framtidstro och därmed förutsättningar för en arbetarklassens före detta industriarbetare, sargad av motvind, att fortsätta drömma.

Blackburn Rovers står, med sin intetsägande åttondeplats i den engelska motsvarigheten till Superettan, trots gårdagens skräll kvar i en tunnel bestående av dunkel. Den betydande skillnaden är att ledarna, spelarna och fansen nu getts en ypperlig möjlighet att fånga de ljusstrimmor som trängt in i mörkret. Kommer klubben med hjälp av ljuset kunna hjälpa sig själv att finna vägen ut ur tunneln? Kartan har påbörjats. Nu krävs det att ledargestalterna slutför denna, väljer den smartaste vägen och att lagmedlemmarna hänger på.