Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Mitt guldtips: IFK Göteborg

IFK hade en extremt besvärlig fjolårssäsong. Med ett lag bestående av ett stort antal nyanlända fixstjärnor och en nytillkommen tränare bar klubben inför säsongen 2012 på en massiv portfölj av höga förväntningar. Denna belastning visade sig vara en alltför tung börda för laget som istället vek ner sig och i försvarsställning fick ta emot stryk av både motståndare och media.

Jag är förvissad om att jag talar för fler än mig själv när jag hävdar att jag redan inledningsvis förväntade mig en rejäl uppryckning allteftersom säsongen fortskred. En bit in stod det dock klart att laget utsatts för en dunderknockout och att klubben med största sannolikhet inte skulle resa sig. Istället blev man sittande på knä med garden i brösthöjd frekvent sårad av motståndarnas jabb. När slutsignalen efter omgång 30 ljöd påbörjades en lång rehabiliteringsbehandlig vars resultat kommer att sättas på prov under säsongen.

Med ett schyst allsvenskt spelarmaterial, slimmade förväntningar, en tämligen intakt stomme samt ett reningsbad till försäsong tror jag att IFK har goda möjligheter att överraska (?). Min gissning är att säsongen 2013 kommer att skapa grund för minnen färgade i glädje för IFK-supportrar promenerandes ”över broar och torg”.

”Snart skiner Poseidon” och änglarna sjunger om ” hur vårsolen värmde och vintern var glömd” alternativt om ”hur Lennart Johansson värmde och 2012 var glömt”.

Vad jag grundar min förutsägelse på? Bra fråga. 50 % av tipset bygger dels på nedbantningen av presskvoten vilket torde förbättra förutsättningarna för utökad arbetsro, dels på en mer sammansvetsad spelartrupp och dess revanschhunger. Resterande 50 % baseras på ren och skär känsla, en intuition som inte alltid skakar hand med verkligheten.

En outsider? Ja, jo. Samtidigt skulle det vara långt ifrån första gången som en haltande underdog springer ifrån och överraskar.


2 kommentarer

Baby boy born on Nkwo market day

Fotbollsproffs, UNICEF-ambassadör och grundare av sin alldeles egna välgörenhetsorganisation. ”Mr big foot”, ”mannen utan ålder” och OS-guldmedaljören med flest inhopp i Premier League. Herr och fru läsare, låt mig presentera afrikanen vars hjärta segrade i kampen mot sjukdom, hjälten vars överlevnad skänkt puls till hjärtan som annars slutat slå, den evigt ihågkomne och hyllade legendaren Nwankwo Kanu!

Fotbollskarriären tog fart 1993 då Kanu, efter att blivit scoutad under U17-VM, värvades till holländska Ajax. Efter att nätat vid 25 tillfällen, hoppat in under Champions League-finalen mot Milan och roffat åt sig världens mest åtråvärda fotbollstitel valde Kanu år 1996 att testa vingarna i Serie A och Inter. Efter att med sina två mål i semifinalen skickat ut Brasilien på Nigerias väg mot OS-guld återvände Kanu till Milano med stora utsikter. Denna resa tog abrupt en sorglig vändning då ett hjärtfel uppdagades under läkarundersökningen, något som höll anfallaren borta från spel i sisådär ett halvår. MEN som man brukar säga:

”Ur något ont kommer ofta något gott”

Så även denna gång. Den uppenbarelse som medföljde hopplösheten kläckte nämligen den briljanta idén att starta en välgörenhetsorganisation. Denna organisation som senare kom att kallas Kanu Heart Foundation hjälper afrikanska barn och ungdomar som drabbats av hjärtsjukdomar.

Efter en prövningens tid med Gud som sidekick och blott tolv framträdanden i blåsvart lämnade Kanu Italien och San Siro till förmån för Arsenal. I Gunners blev den nigerianske forwarden en tvättäkta ”supersub”. Under 197 framträdanden, varav nära hälften av dessa som inhoppare, lyckades Kanu måla vid ca 40 tillfällen. I mördande konkurrensförhållanden under sejouren i London drygade Kanu ut antalet troféer med två PL-titlar, 2 FA-Cuptitlar och en vinst i Community Shield.

Efter att därefter representerat bland annat West Brom samt avgjort och återigen vunnit den prestigefyllda FA-Cupfinalen med Pompey är 196 cm gänglige Nwankwo Kanu för tillfället klubblös.

Med största sannolikhet har killen, vars förnamn, för dig som av förståeliga skäl funderat kring mitt något udda rubrikval, uppförts dagen för födseln till ära, gjort sitt på den stora fotbollsscenen. Kanu är nämligen gammal i branschen med sina, på papperet, 36 år på nacken. För hur gammal är han i själva verket?

”King Kanu, Kanu. He’s older than me and you. His real age is 62”

Jepp, så lät det när sången rullade på Fratton Park under nigerianens tid i Pompey. Ty frågetecknen kring spelarens ”riktiga” ålder har sedan länge ifrågasatts. Oavsett ålder och oberoende av sanningshalten i ryktena gällande overkligt stora fötter är en sak säker. Nwankwo Kanu är en erfaren och vis man med ett hjärta större än världens samtliga skostorlekar.

Tummen upp för de världsstjärnor som lyckats med konststycket att distansera girighet till förmån för medmänsklighet! Besök gärna Kanu Heart Foundations hemsida om lusten infinner sig.


Lämna en kommentar

Svensk fotbollspublik – omfamna kärleken!

För en tid sedan reste jag och två av mina närmaste polare till Skottland. Tre krogfyllda dagar och lika många bakfyllor senare befann vi oss i London för mellanlandning på vår ångestfyllda väg hem till Sverige. Väl där, ett par timmar efter en åtrådd sorti av molande huvudvärk, avskyvärt illamående och taggtrådsinlindade mandlar började vi med överdrivet maskulina whiskyröster analysera vår tripp. Lika självklar som tydlig blev, efter blott ett par sekunder, resans gemensamma höjdpunkt, Celtic-HIF. Trots skånskt uttåg och ännu ett svensk bortfall i det där förbannade kvalet till Champions League blev upplevelsen av ett hyperpassionerat Celtic Park en extraordinär upplevelse utan dess like. Minst sagt.

För mig, som under stora delar av mitt liv slaviskt följt allsvensk fotboll, vant mig vid marginalpublikens fördömande blickar och förkastat den generaliserade bild som antyder att passionerat supporterskap skulle ha en åldersgräns, var Celtic Park en fristad. Har kärlek överlag ett bäst-före-datum? Nej, jag skulle inte tro det. I Glasgow tror man inte heller det. Äldre damer, tonåringar, barn iklädda matchtröjor eller kostymnissar jagandes mångmiljoner. Det har ingen betydelse vem du är. Känslan av att gapa för fulla muggar utan att för den delen stämplas med förbannelseliknande post-it-lappar i pannan gör dig immun mot förutfattade meningar.

Ett offentligt frieri anses överlag romantiskt, så även i kalla Sverige. Ett offentligt tillkännagivande av passionerad kärlek till klubbmärket däremot bemöts överlag av idiotförklarande blickar. Vad säger då detta? Tydligt är att vårt avlånga land är uppbyggt på högar av fördomar. Tydligt är också att dessa till stor del reglerar i vilka situationer det är acceptabelt att älska. Att se småkillar förbjudas delta i hejaramsor pga. föräldrars oförmåga att hantera pinsamheten av fördomsfulla blickar gör mig tom inombords.

Som supporter har du en vacker förmåga att, med hjärtat som vägvisare, ge in för stundens begär och blotta själen. Upphör aldrig med det.

Avfärda fördomar och sluta förkasta kärlek!


Lämna en kommentar

Irland vill ”grisa”

VM-kvalmatchen mot Irland på Friends Arena närmar sig med (snö)stormsteg. Vädret, som i mitt imaginära depressionstillstånd skrämmer slag på isbjörnar uthärdandes arktiska orkaner, glädjer sannolikt en viss italienare. Irlands förbundskapten, tidigare Milanspelaren, före detta landslagsmannen och den numera 74 år gamle Giovanni Trapattoni är på plats i ett iskallt Stockholm med målsättningen att beröva Hamrén & Co på VM-hopp.

Ett köldskadat klimat har väckt debatt beträffande eventuellt utnyttjande av det utfällbara tak som Friends Arena förfogar över. Trapattoni har tagit ställning i frågan. Italienaren föredrar spel ”utan tak”. Han menar, enligt Svenska Dagbladet, att en förslutning av taket skulle innebära en alltför hög ljudkuliss samt ett eko som missgynnar bortalaget. Jovisst, det är säkerligen EN av flertalet bakomliggande anledningar.

Det svenska landslaget, som från början varit öppna för förslaget, får nu medhåll av FIFA som menar att matchen, utifrån de väntade väderförhållandena, skulle gynnas av att ha taket stängt.

Personligen är jag otvivelaktig i mitt ställningstagande. Stäng taket för fasen! Självklart föredrar Irland sämsta möjliga förhållanden då Sverige har hemmaplan, på papperet förfogar över det bättre laget och är givna förhandsfavoriter till segern. En irländsk förbundskapten positiv till bästa förutsättningar och goda förhållanden i denna typ av match är detsamma som en irländsk förbundskapten motstridig lagets och landets bästa. Trapattoni är ingen landsförrädare, snarare en italiensk vinnarskalle med taktiken klar.

En gris föredrar lervälling. En isbjörn prefererar kyla. Fotboll spelas och upplevs bäst i humana förhållanden, då utövarna och åskådarna är just människor.


Lämna en kommentar

Champions Leagues kvartsfinaler

Malaga – Borussia Dortmund
Malaga, som under CL 12/13 inledde med att springa rakt igenom kvalväggen, är efter en oväntad massrivning av murar mellan dröm och verklighet nu framme i kvartsfinal. Spanjorerna ställs här mot de tyska mästarna, klubben vars supportrar givit skäl till begrepp som ”tolfte spelare” och ”passion”. Jürgen Klopp & Co har under årets turnering rätat ut mer än ett frågetecken hos de skeptiker som efter fjolårets fiasko betvivlat lagets förmåga.

Det är en sak att riva murar mellan dröm och verklighet, en annan sak att bringa ”den gula muren” på fall. Det kommer krävas ett bra resultat på La Rosaleda för att Manuel Pellegrini ska gå rakryggad från orkanen på Westfalenstadion.

Real Madrid – Galatasaray
Real Madrid halkade in i kvartsfinalen på ett bananskal, eller snarare på en omdiskuterad utvisning. Nu väntar turkiska Galatasaray för den stjärnspäckade giganten med ”The special one” i spetsen.

Detta dubbelmöte kommer med största sannolikhet präglas av en tät turkisk defensiv. Drogba och Sneijder är fixstjärnorna som står mellan ”marängerna” och en eftertraktad semifinal. Frågan är om dessa konstnärer ges tillfälle att skapa mästerverk eller om föreställningen fullt ut kommer präglas av nedklottring i Real Madrids matchplan. Allt som allt talar oddsen från Ladbrokes för Ronaldo & Co.

Paris Saint Germain – Barcelona
Ett katalanskt rymdskepp med övermänsklige Messi i spetsen ställs, efter vändningen i åttondelsfinalen, mot PSG med en viss Ibrahimovic i ledarrollen. Svensken, som under karriären arbetat febrilt på att möjliggöra det omöjliga, står återigen inför utmaningen att övervinna oddsen.

Fransoserna befinner sig för närvarande i en uppstartsfas där laget blandar och ger. För att besegra katalanerna krävs en hel del tur och skicklighet i världsklass. PSG bör fungera likt ett hopfällt paraply, vattentätt och spetsigt framtill.

Ett spanskt uttåg är på förhand mer otippat än Messi i hästsvans.

Bayern München – Juventus
Tysk Terminator, revanschlysten efter fjolårets oväntade finalförlust mot Chelsea, tar sig an en pånyttfödd italiensk historielärare. Ren klass i en kraftmätning mot ett offensivt kollektiv, transformerat från svunna tiders defensiva elegans, uppstigen från askan.

Detta är, i min mening, på förhand den mest ovissa kvartsfinalen. ”Den gamla damen”, som Juventus så fint kallas, har goda möjligheter att bjuda upp till dans. Frågan är vilken klubb som efter denna svängom tar klivet in bland de fyra sista. Själv har jag italiensk vittring.

Vad tror du om resultaten av dessa draman?


Lämna en kommentar

Slutet stod aldrig skrivet i stjärnorna

AC Milans Niang fick oss alla att för en hundradels sekund ifrågasätta ödets ironi. Senare samma sekund tog bollen i stolpen och slutscenen blev lika förutsägbar som ett Hollywooddrama med Ben Affleck i hjälterollen.

Avancemanget var självklart från den sekund katalanerna valde att greppa taktpinnen. FC Barcelona granskade rollbesättningen, ifrågasatte sin uteblivna men ack så självklara funktion som regissör, plockade upp manuset, överlämnade statistrollerna till motståndarna och skrev om slutvinjetten.

4-0 slutade matchen, och Camp Nou fick efter en prövningens tid återigen jubla. Messi x 2, Villa och Alba vände på skutan vars besättning under en period letat efter kompassen. Återfinnandet skulle jag gissa gör att katalanerna nu hissar segel och sätter kurs mot Wembley. Det kommer krävas mer än en kanonkula i skrovet för att stoppa detta mästargäng vars farkost innehåller fler livbåtar än någon kunnat ana.

Grattis Messi aka utomjordingen & Co!


2 kommentarer

Vem är fotbollsspelaren?

Idag har varit en riktigt bra dag, med ett undantag. Visst fan är det jobbigt när man plötsligt inte kommer på det där, i efterhand, så bisarrt och skrattretande enkla ordet?! Du vet de tillfällen då ångesten för framtida demenssjukdomar väcks till liv med stoppsignal på tungspetsen?

Klockan hade precis hunnit bli 15. En sliten version av mig själv slank ner i soffan på Espresso House med mitt svarta, alltför ofta ämnesomsättningsrubbande, kaffe. En alltför kort minut senare slog min lojala fotbollsnörd till vän sig ner mittemot. Vi snackade på, babblade om allt från Svenska cupen till Sir Alex Fergusons overkligt röda näsa.

Inte långt därefter ljöd den där förbannade stoppsignalen. #braindead, #vakuum. Mer tänker jag faktiskt inte avslöja. Istället har jag valt att slänga ihop ett minikorsord där jag söker personens två bokstäver långa efternamn.

  1. Jag söker efternamnet på den ghanan i Djurgården vars efternamn får mig att bli sugen på snacks.
  2. Jag söker efternamnet på mittfältaren från Lund med polska rötter, nu tillhörande den sydligast belägna klubben i Allsvenskan.

Bild

Vem är och vilken klubb tillhör spelaren vars två bokstäver långa efternamn fick min hjärna att kollapsa och vars målproduktion innan flytten till London fick St James’ Park att jubla? Busenkelt? Yes, jag vet.