Gemenskap, stolthet, passion

Kommer svensk mästarklass spelas i arpeggio?

Lämna en kommentar

Allmänt känt är att Allsvenskan är en jämn och oförutsägbar liga. Att klubbar sprintar förbi förhandstipsen och i början av november knäpper experterna på näsan är synnerligen inte ovanligt. Vad som dock är mer exceptionellt är att laget som spelar den mest attraktiva och publikfrämjande fotbollen kniper tillräckligt med poäng för att i slutändan ges möjlighet att lyfta Lennart till skyarna.

Det lag som efter 30 omgångar toppar tabellen har onekligen kokat ihop seriens mest vägvinnande framgångsrecept och bör därför betraktas som värdiga mästare. Otvivelaktigt och tydliggjort. I Allsvenskan brukar guldreceptet dock inte innehålla säsongens mest välstämda och skönspelande arpeggio. Svensk fotboll handlar till syvende och sist ofta om att ha ett genuint grundspel utan större avvikelser. Istället för magiska solon byggt på fingerspel och enskilda noter (exempelvis Häcken à la 2012) gagnas de klubbar med fokus på elementärt ackordspel och välstämda instrument.

Inledningen på Allsvenskan 2013 har däremot fått mig att ifrågasätta om det möjligen är ett trendbrott som skymtas vid horisonten. Skånska HIF har seglat upp i topp efter att på senare tid dels ackompanjerat bländande fotboll, dels demolerat resultattavlor lite varstans.

Roar Hansen, klubbens inför säsongen nyanlände tränare, har från start varit tydlig med sin vision om ett offensivt, bollskickligt och än mer passningsorienterat HIF. Att fansen skulle få räkna med en relativt tålamodspåfrestande inkörsperiod rådde det, enligt majoriteten av förhandstipsen, inga tvivel om. Och visst, det lät ju vettigt då Perstorpssonen planerade att kakla om stora delar av grundkonstruktionen.

Nu, åtta omgångar senare, har Allsvenskan återigen gjort det som serien är i särklass bäst på att göra, nämligen att ge svenska fotbollssupportrar möjlighet att dumförklara experterna. Roar Hansen och HIF har inte enbart memorerat ackorden, man har dessutom börjat plocka enskilda noter och på så vis skapat mästerverk både på planen och i grafiken.

Om svensk mästarklass numera spelas i arpeggio återstår att se då vi trots allt bara avverkat knappt en tredjedel av säsongen. En sak som däremot redan nu går att konstatera är att HIF för tillfället behärskar en vägvinnande OCH fruktansvärt underhållande fotboll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s