Gemenskap, stolthet, passion

Zlatan som knegare i ett idoldyrkande samhälle

Lämna en kommentar

Framgångsrik för sin trollkarlsliknande teknik, sin muskelinlindade kroppshydda, sin utomordentliga splitvision samt sin välutvecklade näsa för mål. Respekterad för sina åtskilliga fotbollskunskaper och för sin Jantelagsförkastande attityd.

Min syn på Zlatan som ett självklart föredöme dels inom fotbollen, dels i samhället är mer eller mindre skriven i sten. Olyckligtvis har dennes sensationella framgångar inom europeisk toppfotboll samtidigt reducerat mitt förtroende för mänskligheten i allmänhet och Sverige i synnerhet. Zlatan Ibrahimovic är svensk idrotts mest påtagliga exempel på idealets förkastliga påverkan av ett trångsynt samhälle.

I sin självbiografi skildrar Zlatan tydligt vilka problem han hade att, i yngre år, bli accepterad och bekräftad. Föga förvånande för en då icke-offentlig person med attityd i lilla landet lagom. Varför ens bemöda sig att gräva under en tuff fasad, högfärdig med svenska mått mätt, när personen i fråga enbart är en i mängden av drygt nio miljoner svenska medborgare? Zlatan har även tydliggjort att han sannolikt fastnat i kriminaliteten om det inte vore för fotbollen. Även detta uttalande är föga frapperande och högst antagbart då i princip samtliga yrkeskategorier, utöver de offentliga, i Zlatans fall nästintill hade fordrat en komplett personlighetsförändring.

Utan kändisskap eller offentligt värde har det moderna samhället tydliggjort att vissa individualiteter är oacceptabla. Dessutom är en tuff attityd, utan något som helst underlag, likställt med kaxighet. Med andra ord gäller det att, som icke-offentlig person, noggrant värdera vilka värden man kommunicerar med sin utstyrsel, sitt sätt att interagera, sitt tonfall mm. Det sociala spelet styr gemene mans vardag och skapar ett, eller vad som anses vara, ett acceptabelt samhälle.

Personligen har jag svårt att se vår svenska superstjärna anpassa sig efter det oändliga antalet obegripliga normer som påyrkas för att passa in i en av alla mindre glamourösa yrkeskategorier. Kunnat hade han säkerligen. Om viljan hade infunnit sig är mer tveksamt. Kanske hade han, som tidigare nämnts, valt den kriminella banan? Om så varit fallet hade jag inte försvarat dennes beslut även om jag sett de bakomliggande motiven som högst begripliga. Att begrava sitt sätt att vara enbart pga. uteblivet kändisskap är bisarrt och torde vara påfrestande för samtliga människor med ryggrad. Att ha självförtroende och självrespekt är sunt, högst mänskligt och oerhört positivt vem du än är och vad du än sysslar med. Att tillåtas uttrycka dessa känslor borde ses som en självklarhet och inte någon inbjudan till förakt och förutfattade meningar. Att försöka stå med ryggen rak eller att försöka stå över andra är, enligt mig, två vitt skilda fenomen utan grund för ens Jantelagen att sammanfoga.

Alla borde ges möjlighet att vara sig själva. Att ha en tuff attityd är inte detsamma som att vara högfärdig. Om vi öppnar ögonen och fokuserar mindre på numreringen i den outtalade, ack mastodontliknande hierarkin kanske vi observerar det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s