Gemenskap, stolthet, passion

Bayern höll upp svärdet

Lämna en kommentar

Årets Champions League-final åskådliggjorde under första kvarten ett, ur röd synvinkel, befarat nervdaller föranlett av rädslan att återigen snubbla på mållinjen. Istället för att våga utnyttja mittfältet som kreativ motor föll Bayern München offer för ett aggressivt och relativt högt pressande Dortmund. Resultatet blev stressframkallade långbollar med Mandzukic som tilltänkt uppspelspunkt och superman.

Efter en dominant inledning från de gulklädda åt sig Bayern in i matchen. Upptaktens spelmässiga underläge räckte för att påminna de rödklädda om att ”man måste våga för att vinna” och en uttjatad klyscha stod plötsligt i centrum för en scenförändring. 0-0 i halvtid följdes efter pausvilan upp med ett ledningsmål undertecknat ett lättnadens vrål från den rödsprängda delen av Wembley. Repliken lät dock inte vänta på sig. Efter 68 minuters spel tryckte Gundogan in 1-1 på straff efter ett klumpigt ingripande från Dante, som i denna situation rimligtvis borde förvandlat kvällen till röd i negativ bemärkelse och med rimlig sannolikhet natten till gul i festlig bemärkelse.

När matchuret tickade upp mot 80 minuter hopade sig de teorier som antydde att Bayern hade mer att förlora än att vinna. Dessa typer av scenarion brukar inte sällan bjuda in till rädsla och ängslighet samt regla in mod på dasset. Dock inte i detta fall. Istället för att plocka upp skölden höll Bayern upp svärdet och vann slutligen striden mot både sig själva och antagonisterna.

Grattis Bayern München för att ni vågade vinna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s