Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

”Den kastrerade befälhavarens reinkarnation”

I torsdags var Liverpool, och inte minst Raheem Sterling, snubblande nära att spräcka stjärnspäckade Manchester Citys osannolika hemmasvit. Trots att poängen, sällsynt nog, uteblev för gänget från Merseyside vittnade den spelmässiga prestationen om en tröska som knappast skördat sitt sista offer.

Brendan Rodgers har under sina två år vid rodret lyckats skänka både armar, ben och pungkulor till vad som under lång tid liknat en kastrerad, amputerad, krigsskadad och föråldrad före detta befälhavare. Visst, låt oss inte sticka under stol med att den hysteriskt formstarke Luis Suarez hjälpt Rodgers på traven. Men låt oss heller inte förglömma det sparkapital som på grund av skadebekymmer alltjämt härjar på gymmet istället för att, som så många gånger förut, bistå motståndarförsvarare med sömnlöshet.

Tycka vad man vill, känna vad man vill och säga vad man vill. Faktum är att Brendan Rodgers redan hunnit skriva både ett, två och tre kapitel i kärleksromanen, alternativt rysaren (beroende på vem du frågar), om ”den kastrerade befälhavarens reinkarnation”.

Annonser


Lämna en kommentar

Kära fotbollsfanatiker,

Uppdateringen på bloggen har under senare tid varit allt annat än frekvent. Anledningen till detta är att jag i dagsläget har otroligt mycket att göra.

Förhoppningen är att jag under den närmaste tiden, på sedvanligt Inzaghi-manér, ska lyckas peta in ett eller annat inlägg från ingenstans. Om inte, hoppas jag vara tillbaka fullt ut inom ett par veckor.

På återseende!

 


Lämna en kommentar

”Döden tog fel Walker” – Jasså? Synd att den inte tog den svenska avundsjukan istället.

”Döden tog fel Walker”, ”Jag var glad för jag trodde att Kevin Walker hade dött”. Så lät det på Twitter timmarna efter att media uppdagat att Fast and the Furious-stjärnan Paul Walker omkommit i en bilkrasch. Inte undra på att Sverige har plats för både ett fotbollslandslag och en fotbollsliga med oförmåga att på havets botten kräla sig ifatt skaldjurens obligatoriska kräftgång. Den svenska avundsjukan, sprungen ur den nästintill kräkframkallande, ack så påfrestande, Jantelagen, lämnar inget utrymme över för mirakel. Likt bensinångor i skyn redo att i samma stund som stjärnblosset antänds explodera ovan huvudet på den olycksaligt iögonfallande. Denna gång var det Kevin Walker som kastade gnistor och föga förvånande densamma som ”borde gå och dö”.

Kevin Walker må inte vara tidernas mest värdiga finalist i Idol. 24-åringen må heller inte vara Alexander Bards gullegris, men sjunga kan han, och spela fotboll – ja, det kan han också. Sorry to say it Kevin, men du är alltför bra på alltför många saker för att accepteras i det land som rimligen torde kunna klassas som världens till synes mest korrekta prostitutionsverksamhet, avseende att förmedla billiga och snedvridna referensramar.

Tacka vet jag Zlatan Ibrahimovic som efter x antal år på världsscenen förlåtits sin stjärnstatus och, hör och häpna, faktiskt blivit omtyckt och uppvaktad även i ”lilla landet lagom”.