Gemenskap, stolthet, passion

HIF – maktdemonstration, naivitet eller ren och skär dumhet?

Lämna en kommentar

Fjolårssäsongens bistra slutvinjett var blott startskottet på HIF-supportrarnas lidande. Sedan dess har drömmar, visioner, tillförsikt och inte minst grundläggande referensramar berövats den alltmer sargade skaran av eldsjälar.

En sedan länge kastrerad ekonomi har medfört ständiga spelarförsäljningar, och inte minst desperata förhandlingar vilka stundtals föranlett till synes självmordsbenägna transfersummor, inte minst i jämförelse med den aningen mer professionellt ledda ärkerivalen sex mil söderut. Den möjligen alltför uttalade strategin om att årliga spelarförsäljningar är ett av klubbens grundläggande levebröd i kombination med en än mer blottad ekonomisk situation bjuder inte direkt in till marknadsmässiga budgivningar. Istället har den mediala uppriktigheten föranlett en förening som för övriga klubbar mestadels liknar ett skyltfönster på IKEA. Många relativt kvalitativa produkter säljs till REA-priser, och vad som då händer om man inte besitter kapacitet att massproducera är enkelt att lista ut.

Inte nog med att klubbens överlevnadsstrategi består i att plocka upp smulorna efter de europeiska gamarnas ständiga återbesök på HIF-buffén (jämför med IKEA’s årliga julbord). Ledningen har dessutom retat gallfeber på den hand som föder föreningen via märkliga, och inte minst ofattbart onödiga, beslut. Andreas Landgren, spelaren som innan han lämnade moderklubben HIF som bosman dessutom hann med att slänga in ett citat likvärdigt ett nackskott på supporterfalangernas medlemmar, är nu tillbaka i föreningen. Detta efter att ha floppat totalt i Italien, representerat en slagpåse i Holland för att därefter bege sig till Norge, bli utlånad till Halmstad BK och väl där agera slätstruket i en klubb som nätt och jämnt klarade sig kvar i Allsvenskan. Att denna spelare ska tillföra Mjölkkossan, klubben med till synes sarkastiska visioner om att bli en ledande förening i Skandinavien, nämnvärt känns föga troligt. Om det mot förmodan skulle visa sig att värvningen av Landgren, utöver att sända märkliga budskap till sin så uttalat aktade ungdomssatsning, ändå skulle bidra till ett starkare lagbygge faller vi instinktivt in på nästa stora frågeställning. Slår Landgrens eventuella kvalitetsbidrag högre än de splittringar som skapas runt föreningen?

Som om det inte vore nog med märkliga beslut har HIF dessutom, på frivillig basis, börjat planera högriskmatcher under försäsongen. Detta har medfört att spelorten inför mötet med Bröndby av säkerhetsskäl hemliggjorts, och att klubbens abstinensbesvärade och passionerade supportrar därmed inte ges möjlighet att se matchen.

Splittringarna avlöser varandra, och på något vis är det relativt naturligt att uppkalla bilden av tuppfäktning mellan två fraktioner som torde sträva åt samma håll, men där befälhavarna trots detta beskjuter sina trogna följeslagare med både kastrerad klubbidentitet och raserade förhoppningar. Frågan faller sig naturlig. Är det en maktdemonstration, en blåögd ledning eller ren och skär dumhet vi bevittnar?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s