Gemenskap, stolthet, passion

Min vädjan till domarkåren: Lär er ”syna bluffen”

Lämna en kommentar

Gårdagens möte mellan Barcelona och Manchester City blev som väntat en relativt tafatt historia då spanjorerna gick in i matchen med 2-0 i ryggen efter att på svårspelade Etihad Stadium ha läxat upp engelsmännen i fördelarna med ett massivt bollinnehav. Lionel Messi ser ut att ha hittat tillbaka till sin utomjordiska form och fick stundtals mittbackarna Vincent Kompany och Joleon Lescott att likna landslagsduon Jonas Olsson och Andreas Granqvist inklusive vars 15 kilos påslag på sambofetman. I övrigt var allt sig likt, och fortsätter Barcelona på den inslagna vägen bör de katalanska supportrarna inom en snar framtid, om inte annat, budgetera för en resa till Lissabon i slutet av maj. 

Men nu till något betydligt mer uppseendeväckande än det faktum att Barcelona får svårt att hitta en kostym till sin Hulken-liknande muskelmassa. Gårdagens möte var nämligen inte enbart en styrkedemonstration från katalanernas sida utan dessutom en blottlagd, nästintill naken, fingervisning om vad den europeiska domarkåren måste förbättra. 

Det finns X antal parametrar att ta hänsyn till vid bedömningen av en fotbollsspelare. Han/hon kan vara kvick, explosiv, teknisk, positionssäker, ha bra blick för spelet, ha näsa för mål etc. Han/hon kan också vara stark samt duktig på att utnyttja sin fysiska storlek i dueller med mindre skickliga närkampsspelare. Tyvärr döms den sistnämnda gruppen av spelare ofta bort, vilket inte minst påvisades under gårdagens möte på Camp Nou då Yaya Touré flertalet gånger regelrätt snodde bollen av den betydligt mindre Andrés Iniesta som gång efter annan föll för att därefter rulla runt likt en vettskrämd gråsugga i fosterställning, givetvis med frispark som följd. Närkampsspelet är en del av fotbollen, en del av fotbollen som domare världen över måste bli bättre på att objektivt bedöma utan hänsyn till konsekvenserna, dvs. utan hänsyn till om den tacklade spelaren så ser ut att vara sekunder bort från att tillbe Sankte Per, portvakt vid ”pärleporten”. Den moderna fotbollsspelaren är nämligen, generellt sett, så pass kunnig inom skådespeleri att denne kan få ett ynka grässtrå att framstå som Kinesiska muren, vilket gör konsekvenserna ointressanta. 

Summa summarum; Min önskan är att den internationella domarkåren framöver främst fokuserar på att ”syna bluffen”. På så vis slipper jag fortsättningsvis associera fotboll med konståkning, något jag innerligt skulle uppskatta.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s