Gemenskap, stolthet, passion

Svensk fotboll är blott en scen

Lämna en kommentar

Igår var det återigen dags. En ny läktarskandal uppenbarade sig. Denna gång var det en linjedomare i matchen mellan Djurgården och Göteborg som prickades av myntets förrädiska baksida. Svensk fotboll lider av att samhället lider. Det är dags att vi upphör att slänga oss med termer likt ”svensk fotboll är rutten” och istället gemensamt avstår de fördomsfullas kollektiva djuphavsdykning 200 meter under gränsen för logiskt tänkande.

Svensk fotboll är inte rutten. Svensk fotboll är blott en scen. En med svenska mått mätt sjuhelvetes grandios scen som sedan länge ockuperats av missnöjda själar, kriminella krafter och finniga tonåringar i desperat jakt på en identitet. Men bakom kulisserna av krigsrubriker dansar alltjämt 95 procent av anhängarna till tonerna av vår älskade nationalsport, propagerar med medialt munkavle för myntets framsida och blottlägger idrottens traditionella charm till toner av gemenskap, hängivenhet, stolthet och glädje.

90 minuter svensk fotboll går till mångt och mycket att likna vid en 90 minuter lång dokumentär beträffande samhällets fram- och baksida. Det är dags att vi tar på oss glasögonen och slutar vara så otäckt närsynta att vi låter sporten agera problembarn när sporten i själva verket enbart är en scen på vilken människor med olika agendor framträder. Likt diverse krogar runt om i vårt avlånga land helg efter helg tråkigt nog får utgöra scen för krogslagsmål mellan personer med surrealistiska promillehalter. Likt mörka bakgator och smala gränder med på tok för jämna mellanrum tvingas utgöra scen för rån, våldtäkter och mord. Likt skolbänken från sex års ålder tvingas utgöra scen för offrens kamp mot kamratförtryck. Likt livsmedelsbutiker varje dag tvingas utgöra scen för individer utan intention att betala för chipspåsen under huvtröjan eller godispåsen i byxfickan. Likt våra svenska vägar år efter år tvingas utgöra scen för närapå 250 dödsoffer varav ett stort antal orsakats av personer utan respekt för hastighetsbegränsningar och trafikregler.

Få är de som skuldbelägger krogen när en gäst blivit misshandlad av en annan gäst, och i minoritet är de som yrkar på alkoholförbud. Få är de som propagerar för att specifika bakgator ska bommas igen. Få skuldbelägger läroanstalterna i fall av mobbning. Aldrig har jag hört någon skuldbelägga Ica när statistiken visar höga summor spill. Sällan hör jag folk beskylla vägarna när den enskilde individen frontalkrockat i en hastighet av 150 km/h. Istället diskuteras förnyade regelverk, moderniserad lagstiftning, hårdare straff samtidigt som välgörande intresseorganisationer titt som tätt ploppar upp i syfte att minimera problemen.

Varför ska det vara så förbannat svårt att lyfta blicken bortom det utmålade problembarnet vid namn svensk fotboll och inse att oroligheterna, alla vedervärdiga handlingar som alltför länge infiltrerat vår kära nationalsport precis som övrig brottslighet är ett samhällsproblem och därmed bör diskuteras, analyseras och hanteras likt ett samhällsproblem? Svensk fotboll är en scen. En scen är inkapabel att begå brott. Låt oss därför fokusera på de individer som använder scenen i fel syften samt varför och därefter arbeta för att mota problemen. Själv börjar jag nämligen bli relativt trött på att föra diskussioner 200 meter under gränsen för logiskt tänkande.

Klubbarna samt de goda krafterna runt dessa har länge tagit sitt ansvar. Det är på tiden att fler gör det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s