Gemenskap, stolthet, passion

En dom kommer lastad, med fri tolkningsrätt

Lämna en kommentar

Fyra månaders avstängning från alla former av professionell fotboll – så lyder Luis Suarez dom efter att 27-åringen än en gång intagit rollen som idrottens vilde, som fotbollens Hannibal Lecter. VM-matchen mellan Uruguay och Italien bjöd på förhöjd puls, dramatik och en uruguayansk superstjärnas tämligen väntade återfall.

Det faktum att Luis Suarez för tredje gången gillt gick till oralt angrepp mot en motståndare på världsfotbollens repriskåta och fördömande scen är såväl sorgligt som frapperande. Sorgligt med anledning av att stjärnanfallaren nu definitivt bör betraktas som psykiskt instabil, frapperande med anledning av den något udda metoden att blottlägga sin frustration. Med samtliga kort på bordet ställer jag mig alltjämt frågande till den hårt tilltagna domen.

Tecknen på brutalitet är många
Luis Suarez är, inom toppfotbollen, långt ifrån ensam om att hemsökas av ondsinta hjärnspöken. Somliga spelare har blivit kända för att spela ”fult” medan andra gjort lavetter, knytnävsslag samt skallningar till ett alldagligt inslag på den moderna fotbollsscenen. På vilka grunder bör en udda ”bitattack” bedömas hårdare än ett regelvidrigt knytnävsslag, en obefogad knuff, en dansk skalle eller vårdslöst spel som i värsta fall kan resultera i brutna ben alternativt söndertrasade korsband? Att Suarez regelvidriga beteende betraktas befinna sig utanför normalitetens ramar är sin sak, men bör 27-åringens regelvidriga beteende betraktas som mer omoraliskt, mer brutalt, än ovan nämnda regelvidrigheter? Och om så skulle vara fallet, är 27-åringens regelvidriga beteende så mycket värre än ett hänsynslöst överfall utan respekt för eventuella konsekvenser att straffskalan plötsligt bör tänjas ut in absurdum?

Själv har jag inga problem med att Luis Suarez stängs av i fyra månader. Alla typer av brutala attacker på en fotbollsplan bör utan pardon stävjas, och detta fall är inte på något vis ett undantag. Jag ställer mig dock frågande till de signaler som FIFA:s dom sänder. Bör skallningar, knytnävsslag och vårdslöst spel helt plötsligt tilldelas någon sorts inofficiell plats i fotbollens fack för ”normala och förståeliga, ack regelvidriga tilltag”? Ska man tolka domen på så vis att ett bett, enligt FIFA, löper större risk att göra utslag på konsekvensernas Richterskala än exempelvis dobbar och raka ben i knähöjd? Eller är det helt enkelt så att FIFA insett att fotbollsvärlden inte är redo för ännu ett av många tecken på mental ohälsa, att detta ledande organ vänt kappan efter opinionsvindarna?

Tanken är god, FIFA. Frågan är om den är genomtänkt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s