Gemenskap, stolthet, passion

Hur ser planen ut, HIF?

Lämna en kommentar

HIF presenterade under gårdagen två nyförvärv. Detta i form av 29-årige, tidigare klubblöse, Mikael Dahlberg samt 19-årige, tillika köldskadade, Darijan Bojanic som under en period agerat portvakt vid dörren till IFK Göteborgs frysbox. Värvningen av den förstnämnde är enkel att associera med en alltmer cementerad spelfilosofi vid namn 4-2-3-1 medan den sistnämnde rimligen torde kategoriseras i facket för tvättäkta jokrar ägande lika många intressanta egenskaper som överhängande frågetecken.

Anfallsspelet har under säsongen varit skåningarnas främsta akilleshäl. Hittilldags har endast Mjällby, Åtvidaberg och Falkenberg producerat färre mål än Roar Hansens extremt trubbiga lagbygge. Med anledning där av är det varken uppseendeväckande eller otippat att klubben främst shoppat loss på ovanvåningen, men frågan är om x antal realisationsvaror på egen hand har förmåga att lösa knutarna. Själv har jag förbaskat svårt att tro det.

HIF:s offensiva dvala är föranledd av långt mycket mer än bristen på individuell skicklighet. Inte minst av ett spelsystem icke kompatibelt med truppens egenskaper, varför värvningen av store, tunge och nickstarke Mikael Dahlberg förvillar mig. Det må vara sin sak att Robin Simovic går att jämföra med en oladdad revolver vars magasin sedan länge förtöjts på botten av Öresund samt att Alvaro Santos i det närmaste bör klassas som ett antikt föremål, men varför införskaffa ännu en targetspelare när djupledsspelet lyser med sin frånvaro?

Förnya eller förbättra
Ska Mjölkkossan få rätsida på sitt kantiga dilemma krävs antingen en förändring i sifferkombinationen eller en förädling av det nuvarande spelsystemet. Som det ser ut i dagsläget förpassas lagets toppforward under långa stunder till något som närmast går att likna vid en öde ö på offensiv planhalva. Dessutom är denne 99 gånger av 100 inkapabel att utmana försvarslinjen i djupled vilket föranleder ett lättläst spel samt situationer där motståndarna, när bollen når ögruppen, i alltför hög utsträckning kan fokusera på presspelet.

För att HIF:s i nuläget aningen naiva 4-2-3-1-uppställning skall fungera krävs mer rörlighet i direkt anslutning till toppforwarden. Inte fler löpningar, utan fler löpningar förenliga med spelsystemet. Om detta inte går att uppnå, exempelvis med anledning av bristfällig kompetens eller individuell oförmåga, är min tro att klubben har allt att vinna på att övergå till en traditionell 4-4-2-uppställning i vilken anfallet utgörs av en targetspelare samt en djupledslöpande forward. I och med djupledshotet kommer spelaren som innehar mottagarrollen, i ytan mellan mittfält och backlinje, automatiskt ges större ytor att operera på och därmed bättre förutsättningar att finna kreativa lösningar.

Det återstår att se hur Roar Hansen framöver tänkt formera sitt lag. Men en sak går redan nu att konstatera; Mikael Dahlberg är ingen Lionel Messi, varför inte heller han kommer att kunna uträtta underverk så länge tränarstaben inte frambringar en ögrupp av den i nuläget ensliga ön. Kanske kan en kreativ spelare likt Darijan Bojanic agera sammanflätande, men innan jag lovordar värvningen önskar jag se hur pass djupfryst han är samt vad som krävs för att han ska tina upp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s