Gemenskap, stolthet, passion

HIF-anfallaren med det rostfria stålpsyket

Lämna en kommentar

En ettårig resa från måltavla för pajkastning till en bärande balk i en blytung roll.

Robin Simovics psyke har fått en produktbeskrivning av vilken det framgår att moralen är tillverkad av rostfritt stål och att den är fri från ömtåliga komponenter.

För mindre än ett halvår sedan var Robin Simovic stämplad som något av en kronisk syndabock i ett bygge som aldrig lyfte. Ofta tvingades han ducka för högersvingar från personer med förbundna ögon och en osund benägenhet att förenkla spelmässiga bryderier genom att skuldbelägga den mest utsatte.

Att han hämmades av skadebekymmer utgjorde sällan en förmildrande omständlighet i dessa bedömningar (läs toksågningar). I stället blev han stående i skottlinjen, utan skyddsväst, utan hjälm, omringad av fördömanden och fick psyket pepprat av såväl supportrar som media.

När 2014 var till ända hade Simovic blivit till en parentes i många förståsigpåares anteckningsblock, en parentes som snart skulle förpassas till historieböckerna och som antagligen stått i rampljuset för sista gången (om man bortser från sportsajternas frekventa topp flopp-listor, där han av allt att döma skulle få sin beskärda del av uppmärksamheten under lång tid framöver).

”Haha”, tänkte Simovic, reste sig upp och uppvisade kulorna som uppenbarligen studsat bort från det rostfria stålpsyket.

23-åringen är i dag en av HIF:s viktigaste pjäser, såväl offensivt som defensivt.

De fem målen i all ära. Näsan för mål, huvudspelet och den funktionella avslutstekniken är inte det enda som återfinns i Simovics repertoar.

Malmöpågens förmåga att falla ner i banan, göra sig spelbar och på så vis understödja mittfältarna/ytterbackarna i uppspelsfasen är extremt nyttig. Inte bara då det ger laget möjlighet att flytta fram, utan även då detta uppspelsalternativ ibland är det enda som finns att tillgå (frånsett eventuella djupledslöpningar som ofta kräver närapå omöjliga framspelningar om motståndarna pressar högt och laget är tillbakatryckt). Simovic erbjuder således ett alternativ till rensningar, vilka som bekant brukar rendera i bolltapp och en efterföljande motståndarattack.

Simovics fysiska förmåga är en av få egenskaper som sällan ifrågasatts (sannolikt på grund av hans storlek och räckvidd).

Men efter åtta omgångar är jag beredd att hävda att killens fysik är direkt undermålig om man sätter den i relation till hans rostfria stålpsyke.

Imponerande. Otroligt jävla imponerande!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s