Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Southampton – Direktflyg, mellanlandning eller kraschlandning?

Southamptons dröm lever vidare. I söndags besegrade laget självaste Manchester United på Old Trafford och avancerade således till tredje plats i tabellen.

Southamptons makalösa framgångssaga har föranlett en diskussion angående lagets chanser att löpa linan ut. Medan somliga menar att klubben av allt att döma kommer att mattas och falla ihop innan säsongen är till ända menar andra att laget har goda möjligheter att ge Arsenal, Manchester United och övriga lag en match in på målsnöret.

Det råder inga tvivel om att Ronald Koeman förfogar över ett slagkraftigt lag som i sina bästa stunder spelar bländande fotboll. Men otvetydigt är också att klubben för närvarande inte har en lika bred spelartrupp som toppkonkurrenterna. Detta gör prestationen än mer imponerande, men frågan är om laget klarar av att överprestera i 17 omgångar till? Tveksamt, inte minst då bredden på spelartruppen traditionellt sett brukar utgöra tungan på vågen när de stora fotbollsligorna går in på upploppet.

Det går till viss mån att jämföra Premier League med en långdistansstafett i kuperad och svårframkomlig terräng. Risken att falla pladask i någon av alla leriga gropar är påtaglig, varför utmattningssymptom, skador samt sjukdomar är vanligt förekommande. Av den anledningen är det otroligt viktigt att ha ersättare som håller måttet, ersättare som omgående kan träda in och axla bärande roller.

Att döma av Southamptons bänk är det rimligt att anta att klubben inte är lika väl rustad för oförutsedda händelser som exempelvis Arsenal och Manchester United. Inte undra på, det tar tid att bygga ett topplag. Än mer tid tar det att anskaffa den bredd som är direkt nödvändig för att etablera sig i toppregionen av världens i särklass mest konkurrensutsatta liga.

Intuitionen säger mig att Southampton denna säsong får nöja sig med att titta, lukta och känna på drömmen.

Att med alla sinnen insupa upplevelsen av att befinna sig på toppen av pyramiden är en värdefull erfarenhet som, om gudarna, oljepamparna och konkurrenterna tillåter, kan göra Southampton till en toppkandidat under lång tid framöver.

Tiden må inte vara kommen, men Southampton har redan i dag ett starkt och talangfullt lag. Spelaromsättningen under senare år har varit enorm men lyckad, vilket inte alltid är fallet när en klubb som hastigast pumpar upp ekonomiska muskler i syfte att förverkliga storslagna drömmar.

Jag tror på Southampton. Men alldeles oavsett hur mycket protein man stoppar i sig och oberoende av hur snabb muskeltillväxt man lyckas åstadkomma, krävs det i 99 fall av 100 erfarenhet och råstyrka för att utmana de rutinerade tyngdlyftarna.

Annonser


Lämna en kommentar

Liverpool går en oviss framtid till mötes

Steven Gerrard lämnar Liverpool. Klubben har givits en lägesrapport, nu gäller det att agera innan fukten tränger in i väggarna. Om inte riskerar mögelskadorna bli bestående.

Steven Gerrard annonserade i dag att han efter pågående säsong kommer att lämna Liverpool. Anledningen sägs vara att den 34-åriga innermittfältaren är sugen på att ta sig an en ny utmaning innan de berömda skorna förpassas till hyllan. Inte undra på, Gerrard har varit Liverpool trogen under hela sin karriär.

34-åringen tillhör ett utrotningshotat släkte inom den moderna fotbollen, ett släkte som kännetecknas av genuina kärleksband till en klubb. Istället för att prioritera ett välfyllt prisskåp har han låtit hjärtslagen styra karriärskutan. Gerrard förtjänar att överösas med lovord, men istället tänkte jag ta tillfället i akt och reflektera kring hur Liverpool ska klara sig utan sin ryggrad.

När en spelare som Gerrard tar farväl kommer identitetskrisen som ett brev på posten (läs mail, inte snigelpost). Att hindra uppkomsten av en identitetskris är svårt, för att inte säga omöjligt, men att påverka krisens varaktighet är fullt möjligt. Gerrards fantastiska framförhållning har givit klubben goda förutsättningar att i ett tidigt skede agera i syfte att så snabbt som möjligt komma på fötter igen. Nu gäller det för Liverpool att utnyttja tidsfristen på bästa sätt.

Men vad behöver konkret göras?  Att scanna av transfermarknaden i hopp om att finna en spelare med potential att ersätta Gerrard är i enlighet med all logik dödsdömt. Det går helt enkelt inte. Utöver extraordinära spelmässiga kvaliteter har Gerrard en hjärtfrekvens i symbios med klubbens, något som inte går att köpa oavsett hur grav fetma plånboken lider av.

Det tomrum som Gerrard efterlämnar går inte att fylla med shoppingkassar. Med det inte sagt att Liverpool inte bör komplettera existerande trupp med en innermittfältare av rang.

Dock tror jag att det mest väsentliga är att övertyga spelarna, ledarstaben, fansen och sponsorerna om att Gerrard inte packade med sig den sista soluppgången. Skulle klubben klara det är jag tämligen övertygad om att saneringen är möjlig och att mögelskadorna inte blir bestående.


Lämna en kommentar

Chelsea missade chansen att rycka

Southampton drog åt handbromsen, Mourinhos segermaskin stannade och Chelsea tappade poäng.

Samtidigt som belåtna Southampton-supportrar gjorde sig redo att inhandla den obligatoriska halvtidsölen klev Eden Hazard in i handlingen. Det belgiska yrvädret tog emot bollen, drev på sedvanligt manér inåt i banan, hittade en lucka och placerade snyggt in 1-1 i det bortre hörnet.

Vips så var ett för dagen underpresterande Chelsea tillbaka i matchen. Karakteristiskt för ett lag som likt en godispåse är fullproppad med välsmakande karameller. Om spelet inte klickar finns det alltid ett ton individuell skicklighet att luta sig mot.

I andra halvlek kom Chelsea ut som ett nytt lag, stärkta av det moraliskt viktiga kvitteringsmålet. Laget tog omgående tag i taktpinnen och tryckte tillbaka Southampton som tvingades spendera allt mer tid hopkurade i sina skyttegravar.

Men Southampton acklimatiserade sig tämligen snabbt och verkade onekligen trivas i de trånga skyttegravarna. Mourinhos segertåg tilläts inte lämna perrongen. Hemmaspelarna ockuperade portugisens kupé, drog åt handbromsen och plockade isär rälsen.

Nu gäller det för lokförare Mourinho att snabbt som attan plocka fram verktygslådan, svetsa och accelerera. Under tiden kan Chelseatränaren trösta sig med att Manchester City osannolikt nog tappade poäng hemma mot Burnley. Ännu är det med andra ord ingen ko på isen.


Lämna en kommentar

Etuhu – Flipp eller flopp?

AIK sätter ribban högt. Nu återstår det att se hur högt klubben kan hoppa.

I går avslöjades att AIK värvat den tidigare Premier League-spelaren Dickison Etuhu. Etuhu anländer till Stockholmsklubben som fri agent och har alltså inte representerat någon klubb på senare tid. I syfte att hålla igång har nigerianen tränat med Championship-klubben Fulham, detta sedan spelarens kontrakt med Blackburn bröts i somras.

32-åringens meriter talar för sig självt. Trots det anser jag att värvningen omges av grandiosa frågetecken. Det är som bekant svårt att bedöma en spelares potential att lyckas endast genom att läsa Cv:t. Det går så att säga inte att förvänta sig att uppföljaren ska vara lika spännande som den första filmen.

AIK:s värvning av Etuhu får mig spontant att tänka på Malmös värvning av Jari Litmanen. Innan Litmanen anlände till Malmö var det omöjligt att förutse om klubben anskaffat en högkvalitativ spelare eller ett skäl att ingå sponsoravtal med lokala äldreboenden. Jag påstår inte att värvningen av Etuhu är dålig, jag ämnar snarare belysa att värvningen är riskabel.

AIK spelar ett högt spel. Att betala vad jag förmodar är ett belopp i mångmiljonklassen, sign on-bonus och lön inräknat, för en lott (oberoende av lottens procentuella vinstutdelning) är modigt… eller dumdristigt. Välj själv.

En anständig vinst är av allt att döma inte tillräckligt för att få avkastning på investeringen. Inte när vi snackar om en spelare med mångårig erfarenhet på fotbollens amfiteater. AIK får därför hoppas på jackpott. Allt annat är troligen ett misslyckande, en ekonomisk käftsmäll.

Men pengar är givetvis inte allt. Bara nästan.

Värvningen signalerar något. Kanske att AIK önskar göra anspråk på den för närvarande ljusblåa tronen.

Naivt eller djärvt? Med hänsyn till att ingen annan svensk klubb ekonomiskt kan mäta sig med MFF bör försöket preskriberas som naivt, men vid närmare eftertanke går draget att betrakta som djärvt. MFF riskerar som bekant en massiv spelarflykt. Det är inte orimligt att tro att skåningarna, oavsett om nya klasspelare plockas in, kommer att backa ett par steg kvalitetsmässigt. I sådana fall blir AIK en joker att räkna med, men för det krävs att Solnaklubben knäpper tre gånger på lotten samt att fågelskiten hopar sig på vindrutan.

Det gäller att gå all in vid rätt tillfälle, men det är också viktigt att ha spelvärda kort på handen. Ty i fotbollens värld är det betydligt svårare att bluffa sig till framgång.


Lämna en kommentar

God jul & Gott nytt år!

Jag har valt att ta ledigt mellan jul och nyår. Därför kommer bloggen troligtvis inte att uppdateras under denna period. Dock är ingenting hugget i sten. Om jag mot förmodan skulle bli uttråkad eller om inspirationen plötsligt infinner sig är det mycket möjligt att jag väljer att publicera ett inlägg.

God jul & Gott nytt år!

På återseende!


Lämna en kommentar

Syndabocken heter inte Brendan Rodgers

Under söndagen föll Liverpool, föga förvånande, borta mot ärkerivalen Manchester United, och tappade således ytterligare mark i striden om Europaplatserna. Att Liverpool inom loppet av 16 ligamatcher finkornigt lyckats strimla drömmen till fragmentariska illusioner har fått somliga att ifrågasätta Brendan Rodgers förmåga att leda laget.

Personligen anser jag det vara orättvist att beskylla Rodgers för lagets uteblivna framgångar. En tränares främsta uppgift är att ställa upp med den formation samt de spelare som har störst chans att vinna och att agera om matchutvecklingen inte skulle överensstämma med den på förhand utarbetade matchplanen.

Brendan Rodger visade prov på ovan nämnda kriterier i mötet med formstarka Manchester United. Trots det förlorade Liverpool med klara 3-0.

Vad säger det? Att man inte bör prata om ansvarsfördelning med huvudet nedstoppat i sandlådan.

Rodgers kan omöjligt ställas till svars för att laget misslyckades med att omsätta målchanskavalkaden i nätrassel. Den tidigare Swanseatränaren borde om något hyllas för att han uppenbarligen lyckades skapa en väl fungerande offensiv som resulterade i en mängd vassa målchanser mot ett Manchester United i storform. Om inget annat vore det betydligt sundare och mer konstruktivt än att kritisera honom för enskilda spelares bristande individuella skicklighet.

Vad skulle han ha gjort? Sprungit in på planen och petat in bollen på egen hand? Jag har aldrig sett en tränare agera på det viset, men jag gissar att Liverpool vid ett sådant scenario likväl hade förlorat med just 3-0, med den betydande skillnaden att matchuret aldrig nått 90.

Liverpool har säsongen igenom haft stora problem att göra mål. Inte undra på. Inför säsongen tappade klubben målkungen Luis Suarez. Som grädde på moset har lagets toppforward Daniel Sturridge gått skadad parallellt med att Mario Balotellis spetskvalitet lekt kurragömma. Med korten på bordet är det uppenbart att Brendan Rodgers del i kräftgången är tämligen begränsad.


Lämna en kommentar

Rosenberg-ryktet vittnar om en storklubb på dekis

Aftonbladet avslöjar i dag att Inter rycker i MFF:s meriterade lagkapten Markus Rosenberg. Oklart är om nyheten vilar på sakliga grunder, men oavsett om avslöjandet enbart tar plats i kategorin för fragmentariska rykten säger det någonting om fotbollsklubben Inter.

Inget ont om Markus Rosenberg. 31-åringen är en med svenska mått mätt högkvalitativ anfallare. Utöver en utvecklad näsa för mål förfogar Rosenberg över en mängd spetskvaliteter. Han är snabb, orädd och klok. Dessutom besitter han väl förankrade ledaregenskaper, något som har understrukits under höstens CL-äventyr.

Det råder inga tvivel om att ett antal av ovan nämnda egenskaper är en bristvara i dagens Inter. Samtidigt måste man ta hänsyn till klasskillnaden ligorna och lagen emellan. MFF är Sveriges i särklass bästa lag för tillfället. Inter är en klubb stående i skuggan av fornstora dagar. Moraliskt är MFF troligtvis femhundra gånger vassare än Inter, men kvalitetsmässigt är ett stukat Inter alltjämt ett, två och tre strå vassare än skåningarna.

Med anledning därav säger ryktet mer om Inters kräftgång än om Rosenbergs fantastiska säsong.

Svensken skulle möjligen kunna konkurrera om en bänkplats i Inter, just med tanke på hur sargad klubben för närvarande är. Dock ser jag det som högst otroligt att Rosenbergs många spetskvaliteter skulle bidra till ett bättre Inter.

Kanske skulle han kunna stänka dit ett par baljor, om tillfälle gavs, men de ledaregenskaper som jag anser vara 32-åringens främsta signum hade med all säkerhet gått i graven. Dels med anledning av att han inte hade fått möjlighet att inta den roll som krävts, men främst med anledning av att han inte är tillräckligt bra.

Det krävs i enlighet med allt logiskt tänkande mer av chefen för Apple än vad det krävs av personen som driver tobaksbutiken runt hörnet.

Det vore, enligt mig, tråkigt om ryktet blev verklighet. Inte nog med att Allsvenskan skulle berövas en sevärd spelare. Rosenberg skulle dessutom, av allt att döma, förlora möjligheten att avsluta karriären på topp. Jag kan likafullt förstå om ett snyggt avslut är av sekundär betydelse när Inter kallar och plånboken dreglar.