Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Dortmund markerar revir

Efter närmare ett årtionde i skuggan av 90-talets era vaknade Dortmund på lekhumör. Två ligatitlar och en reserverad CL-bragd senare hade Bayern München fått nog av lillebrors uteblivna mindervärdeskomplex. En, med röda ögon sett, oönskad konkurrenssituation hade uppstått och med köpet av Dortmunds supertalang Götze, strax före lagets CL-semifinal mot Real Madrid, markerade Bayern sin ofrivilja att singla slant om positionerna i den hierarkiska rollfördelningen. När Bayern sedermera ryktades vara intresserade av ytterligare Dortmund-lirare stod det klart att tysk fotbolls gigant inte hade som intention att överlämna sin position som auktoritär och ständig lekledare. Bayerns givna ambition att bevara samt befästa rollen som Tom i tysk fotbolls katt och råtta-lek hade inletts.

Vinsten mot Dortmund i Champions League-finalen fungerade som ett utmärkt startskott på Bayerns eftersträvade returresa mot överlägsenhetens välde. Det stora frågetecknet inför kommande säsong är om Bayern i kombination med sommarens transferfönster lyckas bringa ”den gula muren” på fall eller om Dortmund förmår bevara sin plats i den tronstol vars ena hälft klubben, sedan 2011, ockuperat. Vad som redan nu går att urskilja är Dortmunds ihärdiga försök att stå rakryggade i motvind. Genom att utesluta Lewandowskis beryktade övergång till Bayern tar Dortmund avstånd från rivalens diktatoriska översittarmentalitet.

Kommer Dortmund fortsätta att markera revir eller kommer klubben bli tvungen att retirera mot rovdjuret från München?

Annonser


Lämna en kommentar

Bayern München – önskan att vinna eller rädslan att förlora?

Bayern är framme i sin tredje Champions League-final på fyra år. Dystert nog har klubben vid de båda föregående tillfällena snubblat på mållinjen. Fjolårssäsongens finalförlust mot Chelsea klargjorde det faktum att förhållandet mellan spelmässigt övertag och slutresultat, liksom många andra relationer, periodvis lider av kommunikationsbrist. Att Bayern, fotbollserotikens dominant 2013, även på lördag kommer att vara spelförande är långt ifrån otänkbart. Frågan är om och hur hårt straffade Bayern kommer att bli av Jürgen Klopps snabbspolande termiter samt hur skräckinjagande synvillan av ett förbannelseliknande målsnöre kommer att bli.

Två antagonister, två storspelande jättar och två imponerande lagbyggen ställs mot varandra i vad som betraktas som fotbollsvärldens Hall of Fame. Trots att matchen utspelas på Wembley kommer den mest troligt avgöras i skallen på regissörerna. Att påstå att Bayern har allt att förlora vore en överdrift liksom att hävda att Dortmund har allt vinna. På samma gång är det ett understatement att blott påstå att förhållandena skiljer sig lagen emellan. Senast Dortmund spelade final i Champions League var 1997 då klubben bärgade titeln efter att ha besegrat de regerande mästarna Juventus med 3-1 i München. Bayern å andra sidan, som varit i fyra finaler sedan dess samt vunnit vid två tillfällen, kommer till spel som senare års kroniska sista-minuten-förlorare.

Den tyska rivalen Dortmund är rimligtvis en mardrömsmotståndare för Bayern i en final då Heynckes gäng troligen hemsöks av förbannelseliknande och skrockfulla hjärnspöken. Addera den eventuella rädslan för att förlora med den eventuella rädslan för att efter två misslyckade försök återigen gå på pumpen mot konkurrenten som inte varit i final på 16 år. Summan av dessa skräckscenarion är ofantlig och nödvändig att förtränga för att överhuvudtaget spela om pokalen.

Med all respekt för Dortmund som ett världslag har Bayern under säsongen stundtals spelat i en klass för sig. Om kvalitet segrar är jag därför förvissad om att London kommer att omfamnas av en lättnadens suck färgad i rött. Om filosoferandet ges för stort utrymme är det däremot högst antagbart att ”den gula väggen-on tour” lever upp till sitt rykte och skickar Englands invånare till öron-; näs- och hals för sprängda trumhinnor.


Lämna en kommentar

Tyskland dominerar europeisk toppfotboll

Inte nog med att Bayern München i tisdags klädde av Barcelona, transformerade Messi till en medelmåtta och tog med sig 4-0 till returen på Camp Nou. I onsdags var det nämligen dags för tysk fotboll att återigen spänna musklerna när Dortmund gästades av Real Madrid.

Innan matchen präglades förhandssnacket i hög utsträckning av supertalangen Mario Götzes kommande övergång till Bayern München. Frågan många ställde sig var om den blott 20-årige tysken skulle komma till spel, samt hur ynglingen avsåg hantera bemötandet från sin nuvarande hemmapublik.

I samma stund som domaren blåste igång matchen serverades fotbollsvärlden en buffé med uträtade frågetecken. Götze återfanns i startelvan men det spekulerade bemötandet uteblev. Med denna laguttagning signalerade Jürgen Klopp att det viktigaste denna dag inte var att ta avstånd från ett, enligt många, kontroversiellt beslut. Primärt var istället att ställa ut de spelarna med störst potential att föra Dortmund närmare en final. Westfalenstadion slöt upp bakom sin manager och istället för att fokusera på den enskilda individen stöttades kollektivet fullt ut under 90 minuter. Med dessa ageranden markerade Borussia Dortmund en hederlig värdegrund, nämligen att ingen spelare är större än klubben.

Denna filosofi genomsyrar föreningen vars lirare under gårdagsmatchen liknade stenhöga bålgetingar. Oturligt nog för Real Madrid fick Mourinhos mannar motta rollen som rabatten full med pollenrika blommor. Samtidigt som Dortmund effektivt avväpnade spanjorernas anfallsförsök passade en viss Robert Lewandowski på att göra lagets samtliga mål i 4-1-segern. Onekligen realistiskt, synnerligen surrealistiskt.

Genom att spänna musklerna har Bayern München och Borussia Dortmund denna vecka tydliggjort att tysk toppfotboll för tillfället bär en betydligt större kostym än vad spansk toppfotboll gör. Med hänsyn till denna sanslösa uppvisning är det högst relevant att ifrågasätta var tyskarna hittat denna jättekostym. Det är sannerligen ett extremt sällsynt exemplar att döma av utbudet.


Lämna en kommentar

Rovdjuret från München käkade upp regissören

Med ett gediget försvarsspel över hela planen utmanövrerade Bayern München effektivt Barcelonas patenterade possesionanfall. Ett heroiskt och taktiskt strukturerat hemjobb från tyskarnas såväl defensiva som offensiva krafter gjorde det trångt även för självaste Lionel Messi. Argentinaren som, till skillnad från många andra spelare, normalt söker sig bort från ytorna till förmån för duellspel käkades gång efter annan effektivt upp av till synes svältande rovdjur från München. Att lyckas sätta de små ytornas mästare i trångmål tyder på en extremt tät och aggressiv defensiv och ledde till att Bayern tog ett jättekliv mot chans till revansch på Wembley.

Med ett vilselett Barcelona samt en argentinsk trollkarl berövad på sin magi kunde en tysk maktdemonstration inledas. Och som den genomfördes. Tyskarnas defensiva briljans kryddades med en så pass tokigt kreativ och finurlig offensiv att katalanernas försvarsspel stundtals liknade en hönsgård fylld med elefanter. Beviset på den totala dominansen återfinns i slutresultatet, 4-0 till hemmalaget.

En kollektiv kollaps är nu det enda som står mellan Bayern München och en Champions League-final. Om tyskarna klarar av att upprätthålla den klass som laget visade upp under gårdagens match kan finalen, oavsett motstånd, mycket väl bli kattens lek med råttan. MEN spelmässig dominans behöver inte nödvändigtvis leda till titeln, något som tyskarna bittert fick erfara under fjolårets finalmatch. Frågan är hur Bayern kommer att hantera en eventuell tripp till London. Kommer rädslan att förlora vara större än viljan att vinna? Eller kommer revanschlusten övervinna ångesten?


2 kommentarer

Heltysk uppgörelse på engelsk mark?

Under tisdagskvällen serverades vi två högklassiga matcher. Turk Telekom Arena bjöd på sedvanligt underbar stämning samt otraditionellt nonchalanta baklängesmål. Hopp var det sista Mourinho önskade skänka 50.000 turkiska fanatiker, vars engagemang historiskt haft förmåga att korrigera manus. Till tränarens lättnad vägrade en viss portugis lämna ifrån sig huvudrollen och spanjorerna seglade vidare.

På samma gång osade det länge skräll i västra Tyskland. Efter 90 minuters spansk effektivitet var vi många som trodde att Dortmund gått på dekis. Efterföljande minut enades ”den gula muren” i ett hoppfullt jubel för att i slutscenen explodera i ett euforiskt jättevrål patenterat Westfalenstadion. Avancemanget var ett faktum och moralbygget från Ruhrområdet fortsätter att befinna sig i en gråzon mellan dröm och verklighet.

Kvällen efter det tyskspanska avancemanget fick ett välspelande och tappert gäng fransoser sitt nytända hopp begravt i förtvivlan. Rosengårdssonen Zlatan får därmed återgå till att drömma den dröm som efter varje säsong blir allt mindre realistisk, den dröm där svensken lyfter beviset på tillhörandet av Europas bästa lag. Under tiden passar jag på att studera astronomi i hopp om att finna ”planeten Messi”.

Samtidigt som Camp Nou bjöd på argentinska trollkonster visade sig ett pånyttfött Juventus sakna världsfotbollens femte växel. I diket på tyskarnas nyasfalterade motorväg mot Wembley fick italienarna sig ett smärtsamt uppvaknande. Avklädd och blottad kunde Conte med kikare konstatera att vägen mot den absoluta toppen ännu är lång.

Utfallet av dessa kvartsfinaler ger oss två tyska samt två spanska representanter hoppfulla om att ta klivet mot London. Bayern München möter Barcelona samtidigt som Dortmund tar sig an Real Madrid i kampen om två åtråvärda finalplatser.

Med tanke på Barcelonas alltjämt vacklande formkurva och med hänsyn till Bayerns otroligt magnifika maktdemonstration i både ligaspel och CL samt lagets revanschlysta efter fjolårets snöpliga finalförlust bedömer jag tyskarnas chanser som goda.

Dortmund, som under gruppspelet sprang hem förstaplatsen framför bland annat Real Madrid, har även dem goda möjligheter till avancemang. En väloljad arbetsmaskin, ett mentalt övertag samt en tokigt stor och väsentlig tolfte spelare gör tyskarna till en svår nöt att knäcka för de spanska mästarna.

En heltysk final i fotbollstokiga England hade varit sevärd och komisk på mer än ett sätt.


Lämna en kommentar

Champions Leagues kvartsfinaler

Malaga – Borussia Dortmund
Malaga, som under CL 12/13 inledde med att springa rakt igenom kvalväggen, är efter en oväntad massrivning av murar mellan dröm och verklighet nu framme i kvartsfinal. Spanjorerna ställs här mot de tyska mästarna, klubben vars supportrar givit skäl till begrepp som ”tolfte spelare” och ”passion”. Jürgen Klopp & Co har under årets turnering rätat ut mer än ett frågetecken hos de skeptiker som efter fjolårets fiasko betvivlat lagets förmåga.

Det är en sak att riva murar mellan dröm och verklighet, en annan sak att bringa ”den gula muren” på fall. Det kommer krävas ett bra resultat på La Rosaleda för att Manuel Pellegrini ska gå rakryggad från orkanen på Westfalenstadion.

Real Madrid – Galatasaray
Real Madrid halkade in i kvartsfinalen på ett bananskal, eller snarare på en omdiskuterad utvisning. Nu väntar turkiska Galatasaray för den stjärnspäckade giganten med ”The special one” i spetsen.

Detta dubbelmöte kommer med största sannolikhet präglas av en tät turkisk defensiv. Drogba och Sneijder är fixstjärnorna som står mellan ”marängerna” och en eftertraktad semifinal. Frågan är om dessa konstnärer ges tillfälle att skapa mästerverk eller om föreställningen fullt ut kommer präglas av nedklottring i Real Madrids matchplan. Allt som allt talar oddsen från Ladbrokes för Ronaldo & Co.

Paris Saint Germain – Barcelona
Ett katalanskt rymdskepp med övermänsklige Messi i spetsen ställs, efter vändningen i åttondelsfinalen, mot PSG med en viss Ibrahimovic i ledarrollen. Svensken, som under karriären arbetat febrilt på att möjliggöra det omöjliga, står återigen inför utmaningen att övervinna oddsen.

Fransoserna befinner sig för närvarande i en uppstartsfas där laget blandar och ger. För att besegra katalanerna krävs en hel del tur och skicklighet i världsklass. PSG bör fungera likt ett hopfällt paraply, vattentätt och spetsigt framtill.

Ett spanskt uttåg är på förhand mer otippat än Messi i hästsvans.

Bayern München – Juventus
Tysk Terminator, revanschlysten efter fjolårets oväntade finalförlust mot Chelsea, tar sig an en pånyttfödd italiensk historielärare. Ren klass i en kraftmätning mot ett offensivt kollektiv, transformerat från svunna tiders defensiva elegans, uppstigen från askan.

Detta är, i min mening, på förhand den mest ovissa kvartsfinalen. ”Den gamla damen”, som Juventus så fint kallas, har goda möjligheter att bjuda upp till dans. Frågan är vilken klubb som efter denna svängom tar klivet in bland de fyra sista. Själv har jag italiensk vittring.

Vad tror du om resultaten av dessa draman?