Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Smutskastning av damfotboll – ett tecken på statiska referensramar?

Sveriges inledande 1-1-match mot Danmark föranledde, som så många gånger förut då kvinnor utövar mansdominerade idrottsgrenar, nedlåtande kommentarer och näthat från framförallt män. Efter att under en tid beaktat den efterföljande debatten där olika förklaringar till dessa utläggningar har exponerats är jag relativt säker på min personliga ståndpunkt.

Att obefogade kommentarer samt personangrepp mot kvinnor förekommer är inget unikt för idrotten. Trots att samhället på många plan tagit stora kliv mot ökad jämställdhet, framförallt inom olika samhällsinstitutioner, existerar ännu den strukturella könsmaktsordningen som en dunkel kvarleva hos en moralpredikande och fläckvis ointellektuell grottmänniskobefolkning. Vissa mäns syn på kvinnors alltjämt underordnade roll är troligtvis en av förklaringarna till de grövsta av glåpord efter Sveriges uteblivna premiärseger.

Många mäns förringande av damfotboll tror jag däremot grundas på en mängd mer konkreta och specifikt bakomliggande faktorer. Då herrfotboll är betydligt mer traditionsrik, mer globaliserad och sedan länge enbart låtit damfotboll smaka på smulorna av mediekakan har många fotbollsälskares referensramar tydligt utstakats. Associationsvärdena kring vad fotboll är och hur spelet ska utövas har med anledning av denna ojämnt fördelade bevakning blivit statiska och möter därför, i mångt och mycket, inte de värden som damfotboll har att erbjuda. De fysiska förutsättningarna män och kvinnor emellan skiljer sig åt och leder naturligtvis till en viss differens i spelsätt, en differens som jag tror gör att igenkänningsfaktorn blir lidande för de fotbollsälskare som sedan lång tid följt herrfotboll. Närkampsspel, tempo och passningsskicklighet är samtliga exempel på igenkänningsfaktorer som har stor betydelse för associationsvärdena och där damfotbollen i dagsläget inte kan konkurrera på lika villkor.

Min förklaring till de kommentarer som utbringas, utöver de som uttalas av en klick med kvinnofientlig och homofob samhällssyn, är att dessa individer över tid upprättat referensramar som ligger till grund för en personlig norm om vad fotboll är samt hur fotboll ska spelas. Stoltheten över att tillhöra den normsättande gruppen skänker möjligen tro om att det är ”ok” att klanka ner på den grupp som inte spelar, uppfattar eller uppskattar fotboll utifrån den rådande normen.

Låt oss tillsammans strunta i normer och heja fram Sverige till ett EM-guld på hemmaplan 2013! Därefter är det upp till en mer jämlik mediebevakning om idrott överlag ska sträva efter att avskaffa införandet av fler statiska normer för kommande generationer.

Annonser


Lämna en kommentar

Danmark längtar efter en egen Zlatan

Nicklas Bendtner var säker på sin sak. År 2009 uttalade sig den danske landslagsanfallaren och dåvarande Arsenalspelaren om att han inom cirka tre år skulle kunna klassas som en bättre fotbollsspelare än Zlatan Ibrahimovic. Visst, det är upp till den enskilde individen att bedöma huruvida detta ”löfte” infriats eller ej. Dock har jag svårt att tro att ens någon skulle kunna tänka sig att jämföra dessa båda herrar i andra sammanhang än ståuppkomik.

Nu är det dags igen. Denna gång är det dansk media som är i farten. Ynglingen Viktor Fischer från Aarhus gjorde i helgen succé med sina två mål för Ajax i rivalmötet med Feyenoord. Ekstrabladet är inte blyga i sina jämförelser utan skriver istället följande:

”Viktor Fischer… snabbare än Zlatan. Och utan storhetsvansinne”

Personligen tycker jag det är jäkligt intressant att läsa om talanger och killen verkar ju onekligen besitta stor potential. Jämförelsen med vår svenska superstjärna är däremot bara rolig. Jaså, är han snabbare än Zlatan? Wow, då måste han vara riktigt grym eftersom speeden är Ibrahimovics främsta signum. Eller inte. Jag själv är med största sannolikhet snabbare än exempelvis Edin Dzeko eller Per Martesacker, något som tyvärr inte hjälper mig att varken konkurrera om en anfallsposition eller en försvarsposition på elitnivå. Angående det där med storhetsvansinne är åsikterna kring Zlatan sedan länge splittrade. Ekstrabladet har tydligen valt sida. Kanske är det aningen riskabelt att döma, bedöma och jämföra attityden hos en kille vars karriär är på väg att lyfta, med attityden hos en spelare som likt en Gud skänkt hopp, glädje och fotbollserotik till fans världen över sedan början av 2000-talet?

Danskarna vill nog gärna ha en superstjärna i klass med ”Ibra”. Vem vill inte det liksom?! Skymtar vi möjligen en smula mindervärdeskomplex och desperation på andra sidan sundet?