Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Tysklandsmatchens betydelse – Sverige, inte ”Zverige”

Det svenska herrlandslaget besegrade i fredags Österrike och murade därmed igen passagen till playoff-platsen. På samma gång krossade tyskarna, föga förvånande, Irland på RheinEnergieStadion och spänningen kring topplaceringarna i grupp C var under loppet av ett par timmar effektivt likviderad.

När Sverige under tisdagskvällen tar emot Tyskland på Friends Arena är det i en match som poängmässigt är av akademiskt intresse. Trots att slutresultatet inte har makt att revolutionera ställningen i gruppen är matchen ur svensk synvinkel på intet vis ointressant. Zlatan Ibrahimovics avstängning ger hemmalaget vidare utrymme att, via en väl genomförd match, sätta fyr på fler egon, något som inte omöjligt kan komma att utgöra väsentlig betydelse då Sverige äntrar ett avgörande dubbelmöte i mitten av november.

Personligen förespråkar jag att vi ser morgondagens drabbning som en möjlighet att ytterligare sammanfoga gruppen samt öka känslan av delaktighet. Låt oss fokusera på vad matchen kan betyda istället för vad den uppenbarligen inte betyder. Ge, på individnivå, övriga spelare chans att bemöta den trendiga hype som bokstaverar Sverige med Z. En sak är nämligen säker, drabbningarna i mitten av november kommer, oavsett motstånd, kräva elva spelare på plan, individer som underkastar sig kollektivet men framförallt mod från mer än en spelare.

Låt oss enas i att Sverige ännu stavas på traditionellt vis. Vari kommer stoltheten och meningen annars att ligga om tre år från nu?

Annonser


Lämna en kommentar

Zlatan – Inte längre ensam lejonhane i Paris

En för dagen pigg och företagsam Zlatan Ibrahimovic lämnade Parc de Princes berövad på hjälterollen. Boven var naturligtvis måltjuven Edinson Cavani, nyförvärvet vars prestation, frånsett konststycket till kvittering och i relation till hans magiska kapacitet, var blekare än Andres Iniestas ansiktsfärg och aningen hetare än Mikael Dahlberg under sin patenterade ökenvandring till måltorka. Inte omöjligt är att fransmännen bevittnade startskottet på ett upprepat mönster då signifikativt för uruguayanen är just dennes förmåga att, i sann strikeranda, lysa upp tillställningar utan att ens bemöda sig krama strömbrytaren. Intressant är att reflektera över hur Paris Saint Germains obestridda fanbärare Zlatan Ibrahimovic, mannen som bevisligen både trivs och presterar bäst i ensamt majestät, skulle hantera en sådan situation.

Att svenska landslagets mångåriga kelgris ännu förfogar över kapacitet att kvalitetsmässigt överglänsa övriga klubbkamrater råder det inga tvivel om. Vad som också är ett absolut faktum är att målgörarnas privilegierade högsäte i rampljuset alltför sällan inrymmer assistkungar och playmakers. Dessa komponenter skapar tillsammans en svår, ack relativt poänglös, ekvation för allmänheten men troligtvis huvudbry för en spelare som under lång tid angenämt intagit positionen som herre på täppan.

Laurent Blanc har nu två dominanta lejonhanar längst fram vana vid, och till viss del beroende av, flockens uppmärksamhet. Har den nytillsatte tränaren nog med intuition till att bibehålla ett angenämt problem eller oförmåga att motverka verkliga problem?


Lämna en kommentar

Zlatan – en arkitekt med svårtolkade ritningar

Rubriken ”Real: vi rör inte Zlatan” prydde under tisdagen Sportbladets rosa fasad samtidigt som PSG med hånfull lekfullhet lyste upp svensk fotbolls bistra verklighet inför cirka 23.000 åskådare på Tele2 Arena. Efter 45 minuters intensiv föreläsning i spelförståelse lämnade Ibrahimovic dels sin lekstuga fylld av elva zonspelande motståndarförsvarare, dels det nakna faktum att svensk fotbolls bristfälliga bollbehandling rimligtvis bör kunna kategoriseras under gengren ”rysare”.

Att svensk fotboll, i europeiska sammanhang, varit sängliggande under lång tid är en uppenbar realitet. Vad som ännu står skrivet i stjärnorna är färgen på Zlatans framtida matchtröja, och dörren till frestande spekulationer står på vid gavel. Så, varför vänta?

Om ryktena stämmer angående Real Madrids avsaknad av intresse för Zlatan baseras detta ställningstagande med största sannolikhet på allt annat än sportsliga faktorer. I en klubb med offensiv filosofi, fylld av kreativa konstnärer likt Ronaldo, Özil och Di Maria må ännu en världsstjärna upplevas överflödig. Zlatan är emellertid inte enbart en utpräglad fixstjärna, utan också en oerhört nyttig lagspelare som med sin utomjordiska splitvision utgör en betydligt mer lättarbetad scen för offensivt skickliga krafter.

I PSG är Zlatan arkitekt i ett lag där medspelarna alltför ofta har svårt att tolka ritningarna, fattas verktyg och därmed har svårt att konkret fylla ut svenskens CV. I Madrid väntar en fullgod verktygslåda och smartness redo att förgyllas i ett museum av mästerverk.

Bygger Real Madrid sitt beryktade ställningstagande kring Zlatan på annat än ekonomiska eller åldersmässiga skäl är min uppfattning således otvivelaktig. Tänk om, tänk rätt, ta ett stadigt grepp om hästsvansen och släpa ner honom till den spanska huvudstaden om så skulle behövas!


Lämna en kommentar

Zlatan – en Diablo med registreringsskylten ”Toy” omkörd i högerfilen?

Nu har de franska mästarna, tillika ”Ibras” nuvarande hemmaklubb, PSG öppnat plånboken, vänt den upp och ner, avvaktat tills motparten blivit tillfredställd och därefter inhandlat ytterligare en monstruös sportbil .

Zlatan har tydligt markerat vad han anser om att köpa ett vrålåk för att sedan införa viktgräns på gaspedalen. Lika bestämt som Zlatan visat sig vilja få utnyttja sina samtliga hästkrafter, lika olagligt ogärna blir denna omkörd i högerfilen.

-I’m a Ferrari, but you are driving me as if I were a Fiat, var enligt flertalet källor orden som kom ur svenskens mun vid ett möte med Barcelonas  tränare Pep Guardiola. Oberoende av grund till denna mindre lyckosamma epok var sommaren 2010 första, och hittills enda gången på professionell nivå, som Zlatan fått uppleva vindsvallet från högerflanken.

När nu en modern uruguayansk lyxbil, vid namn Edinson Cavani, anländer till Camp des Loges är det till åsynen av en svensk superstjärna med hästsvans och hästkrafter hästlängder hiskligare än vad den forna Napoli-spelaren förfogar över. Än så länge. Saken är nämligen den att även en Ferrari, med ett antal mil på nacken, styckevis förlorar funktionella egenskaper. Addera dessutom det faktum att Cavani med största sannolikhet alltjämt inte ens inhandlat sin mest värdefulla ägodel och risken ökar markant att Zlatan, om han slår sig till ro i Paris, inom en snar framtid får påhälsning i backspegeln.

I och med att varken Sverige eller övriga Europa någonsin tidigare skådat den svenske superstjärnan överge omkörningsfilen är det högst naturligt att ställa sig frågande till vilka eventuella reaktioner en förbirusande uruguayan skulle väcka. Då Zlatan, efter åren i Ajax, Juventus, Inter, Milan samt under sin tid i Frankrike, med sina prestationer tydliggjort sitt välbehag som herre på täppan och samtidigt utryckt sitt missnöje över en mindre auktoritär roll under tiden i Katalonien ter sig ekvationen lättberäknelig. Ett retirerande till högerfilen är en högoddsare, om ens spelbart, medan ett eventuellt missnöje vid en typisk sydamerikansk omkörning, det vill säga en omkörning som kan ske exakt var som helst och precis hur som helst, innehar relativt lågt odds.

Oavsett utfallet av Cavanis anslutande till PSG sett ur svenskt perspektiv är jag, med tanke på Ibrahimovic enorma välbefinnande i kungastolen, inte helt hundra på att Zlatan ännu inser hur svårt han om ett par år kommer få att utesluta spel i Sverige när åldern medfört att en av få uppnåeliga kungastolar existerar just här. Förvisso finns även USA, Qatar m.fl. för den som inte fått nog av uppmärksamhet och pengar.


Lämna en kommentar

Zlatan – även solen har sina fläckar

Sveriges blygsamma 2-0-vinst mot Färöarna i VM-kvalet har föranlett en mängd obekräftade uppgifter samt rykten angående Zlatans ”dispyt” med ett, enligt honom själv, gnälligt landslag. Enligt Zlatan är motståndarnas griniga uppträdande upphov till irritationen medan representanter för Färöarna hävdar motsatsen. Med hänsyn till besvären att opartiskt bedöma sanningshalten i påståendena lämnar jag denna gåta olöst.

Vad jag däremot, med egna ögon bevittnade, var Zlatans omedvetna charad i åsiktsutbyte på dagisnivå. I intervjun efter matchen konfronterade Olof Lundh den svenske superstjärnan med individuella matchsituationer som inte omöjligt kunde renderat i gult kort och efterföljande avstängning. Istället för att, professionellt, hävda sin oenighet valde Zlatan att bemöta denne med respektlöshet, sarkasm och obefogad irritation.

I min mening agerade Lundh korrekt genom att hävda sina fullt skäliga ståndpunkter i situationer som tveklöst kunde, och rimligtvis borde, ha fått efterföljande konsekvenser. Som lagkapten har Zlatan ett ansvar att, inte minst i ledning hemma mot Färöarna (!), kontrollera sitt temperament och uteslutande agera med hjärnan inställd på lagets bästa. Det minsta man kan begära av svensk fotbolls främsta förebild är att inte krossa glas i huvudet på andra för att slippa se sig själv i spegeln.

Jag vill kunna respektera vår svenska lagkapten utanför planen i samma utsträckning som på planen. För att möjliggöra detta krävs en annan mentalitet än den jag skådade under gårdagens eftersnack.


Lämna en kommentar

Zlatan som knegare i ett idoldyrkande samhälle

Framgångsrik för sin trollkarlsliknande teknik, sin muskelinlindade kroppshydda, sin utomordentliga splitvision samt sin välutvecklade näsa för mål. Respekterad för sina åtskilliga fotbollskunskaper och för sin Jantelagsförkastande attityd.

Min syn på Zlatan som ett självklart föredöme dels inom fotbollen, dels i samhället är mer eller mindre skriven i sten. Olyckligtvis har dennes sensationella framgångar inom europeisk toppfotboll samtidigt reducerat mitt förtroende för mänskligheten i allmänhet och Sverige i synnerhet. Zlatan Ibrahimovic är svensk idrotts mest påtagliga exempel på idealets förkastliga påverkan av ett trångsynt samhälle.

I sin självbiografi skildrar Zlatan tydligt vilka problem han hade att, i yngre år, bli accepterad och bekräftad. Föga förvånande för en då icke-offentlig person med attityd i lilla landet lagom. Varför ens bemöda sig att gräva under en tuff fasad, högfärdig med svenska mått mätt, när personen i fråga enbart är en i mängden av drygt nio miljoner svenska medborgare? Zlatan har även tydliggjort att han sannolikt fastnat i kriminaliteten om det inte vore för fotbollen. Även detta uttalande är föga frapperande och högst antagbart då i princip samtliga yrkeskategorier, utöver de offentliga, i Zlatans fall nästintill hade fordrat en komplett personlighetsförändring.

Utan kändisskap eller offentligt värde har det moderna samhället tydliggjort att vissa individualiteter är oacceptabla. Dessutom är en tuff attityd, utan något som helst underlag, likställt med kaxighet. Med andra ord gäller det att, som icke-offentlig person, noggrant värdera vilka värden man kommunicerar med sin utstyrsel, sitt sätt att interagera, sitt tonfall mm. Det sociala spelet styr gemene mans vardag och skapar ett, eller vad som anses vara, ett acceptabelt samhälle.

Personligen har jag svårt att se vår svenska superstjärna anpassa sig efter det oändliga antalet obegripliga normer som påyrkas för att passa in i en av alla mindre glamourösa yrkeskategorier. Kunnat hade han säkerligen. Om viljan hade infunnit sig är mer tveksamt. Kanske hade han, som tidigare nämnts, valt den kriminella banan? Om så varit fallet hade jag inte försvarat dennes beslut även om jag sett de bakomliggande motiven som högst begripliga. Att begrava sitt sätt att vara enbart pga. uteblivet kändisskap är bisarrt och torde vara påfrestande för samtliga människor med ryggrad. Att ha självförtroende och självrespekt är sunt, högst mänskligt och oerhört positivt vem du än är och vad du än sysslar med. Att tillåtas uttrycka dessa känslor borde ses som en självklarhet och inte någon inbjudan till förakt och förutfattade meningar. Att försöka stå med ryggen rak eller att försöka stå över andra är, enligt mig, två vitt skilda fenomen utan grund för ens Jantelagen att sammanfoga.

Alla borde ges möjlighet att vara sig själva. Att ha en tuff attityd är inte detsamma som att vara högfärdig. Om vi öppnar ögonen och fokuserar mindre på numreringen i den outtalade, ack mastodontliknande hierarkin kanske vi observerar det.


Lämna en kommentar

Gör som Zlatan – låt motviljan motivera dig

Då – föraktad och missförstådd. Nu – en förebild inom idrotten, ett föredöme i samhället. Zlatan Ibrahimovic – mannen som lyckats bestiga ett berg av fördomar.

Med en brokig uppväxt i bagaget samt en censurerande hållning har ryggsäcken av opinion varit stor och tung. Redan som ung grabb beskriver Zlatan, i sin självbiografi, hur han inte sällan upplevde sig motarbetad och nedtryckt av omgivningen och tillvaron.

Det faktum att Zlatan lyckats fly misären, sprungit sicksack runt hindren och slutligen nått stjärnstatus tydliggör ett missbrukat motto: ”Ingenting är omöjligt”. Det som inte dödar – det härdar, så länge förmågan finns att se och tillvarata potentialen i det kortsiktigt destruktiva.

Denna färdighet besitter Ibrahimovic, som tycks ha förmågan att likt en fönsterruta återkasta ljuset och vid behov fälla ner rullgardinen. Denna långvarigt uppbyggda immunitet mot externa åsikter har resulterat i en målkung vars karaktär överglänser övriga spetskvalitéer.

Spelarens bakgrund och dess komplikationer förefaller dessutom ha skapat en enorm revanschlusta samt ett behov av att räcka finger åt de vars spottloskor tidigare sårat. Detta har i sin tur utvecklat en omättlig vinnarskalle ständigt frossande efter framgång.

Har du någon gång i livet känt dig motarbetad? Jag tror att vi är många som kan relatera till den känslan. Se och lär av Zlatan. Utnyttja föraktet som ytterligare en motivationsfaktor i din strävan att förverkliga drömmen!