Gemenskap, stolthet, passion


Lämna en kommentar

Är HIF för bra för att vinna Allsvenskan?

Gårdagens match mellan HIF och Elfsborg uppreklamerades på förhand som skåningarnas första sanna värdemätare. Matchen visade sig, relativt snabbt, snarare bli ett moraliskt test där HIF i långa stunder utmanades dels av boråsarna, dels av domarteamet som i och med en rad bedrövliga felbeslut ställde Roar Hansens lag mot väggen. Trots, periodvis, dubbla uppsättningar av opponenter vann HIF matchen på ett övertygande sätt. Elfsborg spelade på intet vis dåligt men fick slutligen retirera mot vad som högst sannolikt är det mest imponerande lagbygget i Allsvenskan sedan Djurgårdens storhetstid i början av 2000-talet.

Efter gårdagens uppvisning antar jag att det ånyo är dags för HIF att anlita första bästa fönsterputs. Att fotbollseuropa nyfiket står tryckt mot rutan har återigen lett till ett igenimmat skyltfönster.

Svensk fotbolls underordnade plats i näringskedjan i kombination med HIF:s motståndardemolerande vinnarmaskin torde skrämma slag på sportchefen Jesper Jansson. Samtidigt som skåningarnas segertåg tuffar på pryder HIF sitt sönderputsade skyltfönster med produkter som får utlandsscouter att sagla ner Olympias VIP-läktare.

Blir HIF:s ständigt reinkarnerade mästarprestationer grunden till utebliven fest vid Terrasstrapporna i höst? Så bra som HIF är i dagsläget och så mycket som lagets framgångar bidrar till att pryda klubbens fixstjärnor är det inte orealistiskt att misstänka att skåningarnas magnifika dagsform kan komma att bli roten till tårar i november. Första ledtråden återfinns i sommarens transferfönster. Om du är HIF-supporter: njut av vyn på toppen och håll tummarna för att det finns rum kvar i överlägsenhetens välde efter att de fetaste av plånböcker varit på sommarturné.

Annonser


Lämna en kommentar

Kommer svensk mästarklass spelas i arpeggio?

Allmänt känt är att Allsvenskan är en jämn och oförutsägbar liga. Att klubbar sprintar förbi förhandstipsen och i början av november knäpper experterna på näsan är synnerligen inte ovanligt. Vad som dock är mer exceptionellt är att laget som spelar den mest attraktiva och publikfrämjande fotbollen kniper tillräckligt med poäng för att i slutändan ges möjlighet att lyfta Lennart till skyarna.

Det lag som efter 30 omgångar toppar tabellen har onekligen kokat ihop seriens mest vägvinnande framgångsrecept och bör därför betraktas som värdiga mästare. Otvivelaktigt och tydliggjort. I Allsvenskan brukar guldreceptet dock inte innehålla säsongens mest välstämda och skönspelande arpeggio. Svensk fotboll handlar till syvende och sist ofta om att ha ett genuint grundspel utan större avvikelser. Istället för magiska solon byggt på fingerspel och enskilda noter (exempelvis Häcken à la 2012) gagnas de klubbar med fokus på elementärt ackordspel och välstämda instrument.

Inledningen på Allsvenskan 2013 har däremot fått mig att ifrågasätta om det möjligen är ett trendbrott som skymtas vid horisonten. Skånska HIF har seglat upp i topp efter att på senare tid dels ackompanjerat bländande fotboll, dels demolerat resultattavlor lite varstans.

Roar Hansen, klubbens inför säsongen nyanlände tränare, har från start varit tydlig med sin vision om ett offensivt, bollskickligt och än mer passningsorienterat HIF. Att fansen skulle få räkna med en relativt tålamodspåfrestande inkörsperiod rådde det, enligt majoriteten av förhandstipsen, inga tvivel om. Och visst, det lät ju vettigt då Perstorpssonen planerade att kakla om stora delar av grundkonstruktionen.

Nu, åtta omgångar senare, har Allsvenskan återigen gjort det som serien är i särklass bäst på att göra, nämligen att ge svenska fotbollssupportrar möjlighet att dumförklara experterna. Roar Hansen och HIF har inte enbart memorerat ackorden, man har dessutom börjat plocka enskilda noter och på så vis skapat mästerverk både på planen och i grafiken.

Om svensk mästarklass numera spelas i arpeggio återstår att se då vi trots allt bara avverkat knappt en tredjedel av säsongen. En sak som däremot redan nu går att konstatera är att HIF för tillfället behärskar en vägvinnande OCH fruktansvärt underhållande fotboll.