Ärligt eller respektlöst?

Det händer titt som tätt att kontrakterade spelare väljer att i media tillkännage sin tidigare önskan om att tillhöra en konkurrerande förening. Ärligt eller respektlöst?

Att en spelare har förhoppningar om att värvas av andra klubbar vars spelidé eller kultur denne värdesätter är inget märkvärdigt, snarare högst förståeligt och mänskligt. Vad jag ställer mig frågande till är att offentligt kungöra dessa önskemål.

Givetvis går dessa uttalanden att se på ur olika perspektiv. Klart är att de i allra högsta grad visar prov på en stor volym ärlighet. Å andra sidan riskerar de på samma gång att såra och röra upp känslor, främst hos de supportrar som i grunden är en given omständighet till att avsändaren har möjlighet att utöva fotboll på heltid.

Samtidigt som jag värdesätter uppriktighet har jag full förståelse för de eldsjälar som möjligen upplever denna typ av uttalanden som respektlösa och överflödiga. Att undanhålla sanningen eller att använda sig av vita lögner handlar till mångt och mycket om en social anpassningsförmåga och är i vissa situationer, enligt mig, helt okej. Om inget annat är dessa fenomen vanligt förekommande i dagens samhälle. Tänk dig själv, hur skulle världen se ut om människor alltid var hundraprocentigt raka och uppriktiga?

Låt oss testa. I helgen är nämligen jag och flickvännen dubbelbokade. Viljorna gick till en början isär angående vilken av bjudningarna som skulle väljas bort. Tjejen vann slutligen dragkampen med argumentet att hennes väninna samt partner kommer servera rare-stekt oxfilé. På den obligatoriska frasen ”Kul att ni kunde komma, smakade det bra?” funderar jag starkt på att utmana det sociala spelet med en stor portion ärlighet. Vad sägs om: ”Ohhja det var verkligen supergott. Mhm absolut, jättekul att vi kunde ses! Det bör ni tacka Anna för. Vi var nämligen dubbelbokade och personligen ville jag egentligen till Lotta och Hampus.”.

Jag återkommer med hur det gick. Om inte, har jag antagligen fått elektronik- och utegångsförbud av tjejen.